The ordinary life of an extraordinary person

Ojojoj Inlägg nummer ett i Annas blogg..
Dethär, att mitt bloggskrivande förflyttats från Lunarstorm till den riktiga Bloggvärlden, ser jag som ett tecken på en viss mognad.. Men kan ju lika väl ses som att jag tar mig själv och min blogg på allt för stort allvar.. Välj själv..

Rubriken syftar på en textrad ur en alldeles underbar sång med Bon Jovi, Bed of roses.. Och anledningen till att just denna textrad blev den första rubriken i min alldeles egna blogg hänger ihop med ett samtal som jag och en av de underbaraste människor Gud skapat, min älskade vän Lovisa, hade i fredags.. Vi diskuterade nämligen hur bra det skulle bli om man faktiskt filmatiserade våra liv.. Helt klart på samma nivå som OC och One Tree Hill, I våra ögon teveseriernas teveserier..
Tyvärr (!?) har ju vi båda så pass mycket självinsikt att vi vet att detta aldrig kommer att genomföras.. Detta hindrar dock inte mig att se på mitt liv som en film/serie.. Detta mycket för att inte ta mig själv på allt för stort allvar utan se saker från ett något större perspektiv/ en tvsoffa..
 
Tja ni som halkat in här utan att egentligen känna Anna ska här få en kort  sammanfattning.. Som till viss del redan presenterats på min LunarBlogg:

Anna är idag 17 år gammal.. Hon går på BarnochFritidsprogrammet i Gislaved.. Den bästa klassen hon någonsin har gått i (möjligtvis att Safiren det året jag gick i femman kan jämföras..)
Otroligt lite av hennes tid, både i och utanför skolan går åt till att hålla sin placering som bäst i klassen, i alla ämnen (undantaget idrott och matte möjligtvis, all credit till er med medfödd bollkänsla och logiskt tänkande...) Många klasskamrater skulle nog bli förvånade över hur lite tid jag spenderar på mina läxor..
Fritiden (där räknas då tid som går åt till eventuellt hemarbete, bussresor, sömn, mat, skötsel av hygien osv. bort) spenderas till stor del i Hällabäck, annas älskade hem där hon egentligen har allt hon behöver; sitt hem, sin familj, sängen, datorn, tvn och såklart några av det allra bästa vännerna man kan ha, Att ha växt upp med er har gett mig mer än nånting annat...
Annars är hon en hel del i Burseryds (eller ibland broaryds) allianskyrka där hon är stolt ickemedlem.. Och trivs bättre där än någon annanstans, här finns en härlig samling av udda människor, massa goa scouter och, såklart, pappa Gud.
Den tid hon inte spenderar i nåt av sina två hem (Förshult och Kyrkan) går åt till att jobba (städerska på lantmännen, träna (två gånger i veckan med emma och eventuella patetiska pojkvänner med tillhörande killkompisar), rida (tyvärr alldeles för sällan nuförtiden..) och nästan helst av allt; vara med de mer eller mindre knasiga vännerna i någon av alla mer eller mindre otroliga konstalitioner som jag ingår i..
Dessutom spenderas en väldigt stor del av mitt liv inuti mitt huvud, i en värld som ni aldrig skulle kunna föreställa er.. Vissa människor anser att detta gör mej på (eller ibland långt över) gränsen till psykiskt sjuk.. Jag är dock övertygad om att eskapism är en naturlig del av livet..
Inne i detta något dissfunktionella huvud finns det dessutom en otrolig massa tankar som de flesta av er aldrig kommer att få del av.. För trots att Anna har så många kompisar att hon ibland har svårt för att komma ihåg deras namn, så har hon ytterst få personer som hon räknar till sina nära vänner, som känner anna och som hon känner att hon verkligen kan anförtro sig åt..
Detta får vissa i hennes närhet att se henne som en ganska kall och distansierad person som är svår att lära känna.. Men egentligen försöker hon bara skydda oskyldiga människor från den komplicerade individ hon verkligen är.. Jag beundrar verkligen de få men så otroligt älskade människor som stått vid hennes sida genom både det ena och det andra.. Ni skulle bara veta hur stor plats ni har i mitt hjärta..
Hon gör dock alltid sitt bästa för att människorna runt henne ska känna sig sedda och värdefulla (ja, hon är jobbigt medveten om att hon allt för ofta misslyckas) och ber varje dag att hon ska få vara en lite mindre misslyckad person än dagen innan..
Det finns ingen i denna värld som jag har så höga krav på som mig själv..
Nu går som sagt denna ganska missanpassade flicka Bf (tro det eller ej) och vill i framtiden jobba med människor och göra skillnad i denna allt för ofta allt för kalla värld.. Planerna är att efter gymnasiet spendera ett år eller två med att göra nåt helt annat än plugga.. Tillexempel jobba på förskola, som ungdomsledare, läsa på kortebo, arbeta som missionär eller nånting helt annat.. Finns säkert en väg (eller snarare stig kanske, om man tänker på hur livet sett ut såhär långt) utsakad åt mej med..
Efter det blir det antagligen högskolan i Halmstad eller varför inte Kalmar(?!) för att utbilda mej till förskolelärare..Sen har hon resten av livet på sig att bli stor och komma på vad hon egentligen vill göra med sitt alltför värdefulla liv..
Denna redogörelse kanske får dej att se på Anna som en ganska komplicerad person men egentligen behöver jag inte mycket för att vara lycklig och må bra; Glädje, Kärlek och Tro.. Sen är livet mer eller mindre komplett!

Nu känner du kanske Anna lite mer..? Eller blev i alla fall sugen på att lära känna henne något bättre!? Detta har du en chans att göra genom denna blogg.. Här kommer jag att skriva om vad som händer i mitt liv, mina tankar, känslor och funderingar..  Och du är hjärtligt välkommen att at del av dessa..