Don't know what I'm gonna do about this feeling inside
I'm alone yeah I don't know if I can face the night
I'm in tears and the cryin that I do is for you
I want your love let's break the wall between us
Don't make it tough, I'll put away my pride
Enough's enough, I've suffered and I've seen the light...baby...
You're my angel come and save me tonight
You're my angel come and make it alright
Don't know what I'm gonna do about this feeling inside
Yes, it's true loneliness took me for a ride
Without your love, I'm nothin but a beggar
Without your love, a dog without a bone
What can I do, I'm sleepin in this bed alone...baby...
Börjar misstänka att känslan i magen inte bara beror på för mycket pepparkaksdeg..
We used to be friends
En något förkortad version av en härlig låt som just nu snurrar i huvudet på mig, We used to be friends:
A long time ago, we used to be friends
But I haven't thought of you lately at all
If ever again, a greeting I send to you,
Short and sweet to the soul is all I intend.
Come on now, honey,
Bring it on, bring it on, yeah.
Just remember me when you're good to go
Come on now, sugar,
Bring it on, bring it on, yeah.
Just remember me when.
It's something I said, or someone I know.
Or you called me up, maybe I wasn't home.
Now everybody needs some time,
And everybody know
The rest of it's fine
And everybody knows that.
Come on now, sugar,
Bring it on, bring it on, yeah.
Just remember me when you're good to go
Come on now, honey,
Bring it on, bring it on, yeah.
Just remember me when.
We used to be friends a long time ago.
We used to be friends, hey hey
A long time ago, we used to be friends
But I haven't thought of you lately at all
If ever again, a greeting I send to you,
Short and sweet to the soul is all I intend.
We used to be friends a long time ago.
We used to be friends,
Det slog mig idag när jag satt i bussen på väg hem från skolan att denna låt, som jag har kommit att verkligen älska på grund av sitt underbara sound och det faktumet att den får mig att minnas relationer som jag av en eller anledning lämnat bakom mig, stämmer precis in på oss.. Mig och en av de finaste människor jag kännt men som tyvärr valt att inte vara min vän längre..
Precis.. Vi brukade ju vara vänner.. Vi brukade ju kunna prata och skratta om allt..
Vad hände? Var det för att han kom emellan? Eller var det bara en bortförklaring? Om inte, hur kunde jag låta dig tro att han betydde mer än du..?
But I haven't thought of you lately at all är dock en ren lögn.. Det går ju inte en dag utan att du finns i mina tankar..
Det gör så ont att vara så nära dig som idag och minnas alla skratt, alla samtal, all tid som spenderats med dig, utan att alls veta vad jag ska säga till dig idag..
I dag önskar jag bara att du ska känna dig redo att gå, lämna allt som håller dig fast och bli den du verkligen är: Bring it on, the world can take it!, bara du inte glömmer mig eller den vänskap som en gång fanns..
Gråa Decemberdagar blir det lätt att man tänker lite mycket..
My head is spinning and it's been like this forever..
Har just nu ingen riktig koll på läget.. Varför kan inte allt vara som det alltid har varit?
Varför kan inte vi vara dem vi alltid varit? Och varför kan jag inte tycka om dig på det sättet jag gjorde innan..?
Shout out Louds(yes you've herd the name before at Evves place :P):
Tonight I'm dreaming,
and i wish to stay there forever
my lungs are empty
and right now I want to scream, I want to scream....
And tonight I'm telling you
everything I'm never ever
gonna regret this
never ever....
My head is spinning
and it's been like this forever
and my conscience is breaking up
and that conflict is coming back,
it's coming back.....
And tonight I'm telling you
everything I'm never ever
gonna regret this
never ever....
never ever....
And tonight I'm telling you
everything I'm never ever
gonna regret this
never ever....
Tonight I'll tell you this
I'll never gonna forget this
never ever....
Precis så kände jag då.. Men jag ångrar det idag..
Jag önskar att du och jag skulle kunna ha en okej relation igen.. Jag klarar inte att se på dig på samma sätt längre, jag är bara inte en sådan person..
Hur har jag kunnat hamna i en värld som jag själv anser vara så fel?
Hur kommer det egentligen gå med Annas AldrigLista.. Vad händer om det blir en repris..?
Mycket som rör sig i huvudet på en liten flicka..
Everybodys changing and I dont feel the same..
Keane:
So little time
Try to understand that I'm
Trying to make a move just to stay in the game
I try to stay awake and remember my name
But everybody's changing and I don't feel the same
Alla förändras.. Ingen är längre riktigt den man trodde man lärt känna..
Och det värsta är nog när man ser hur mycket man själv har förändrats utan att egentligen tänka på det..
Jag är ensam i en värld som jag inte kan hantera..
Trying to make a move just to stay in the game; en lek som jag trodde att jag för så länge sedan tagit avstånd från men sugits tillbaka in i..
Då, när allt var som tyngst, hade jag i alla fall en person som jag kunde prata med, en vän som höll om mig när tårarna inte slutade rinna, en vän som inte var en del i detta knasiga spel som livet innebär, en vän som bara hörde min version av händelsen, en vän som man aldrig behövde oroa sig för att skulle föra någonting vidare..
Jag behövde dig då, jag hade inte orkat med en sådan stor förändring utan dig..
Idag behöver jag dig inte längre, jag mår bra, jag är glad ändå, jag har nya vänner, jag trivs med det mesta i mitt liv och jag har slutat tänka så mycket vilket gör allt så mycket lättare..
Men bara för att jag inte behöver dig betyder det inte att jag inte vill ha dig; jag vill att du ska vara här, jag vill att du ska lyssna, bry dig, säga att allt ordnar sig, säga åt mig att skärpa mig, göra något åt det knasiga..
Jag har ju ingen som gör det längre.. Ingen som känner mig på det sättet som du gjorde..
Jag säger gjorde eftersom inte heller du känner mig riktigt längre.. Det händer ju saker i mitt liv varje dag, saker som du inte har en aning om.. Jag brukade tänka att "dethär ska jag berätta nästa gång vi pratar!" men när vi väl träffades hade det gått så lång tid att det inte var någon stor grej längre, inte värt att berätta..
Tillslut hade det hänt så många sådana här saker som du inte visste om att jag inte riktigt visste vad jag skulle säga till dig alls.. Vad ska man prata om med en person som en gång visste alla ens jobbigaste hemligheter men idag inte ens kan namnen på de människorna som man umgås med varje dag!?
Den värsta sortens saknad är den man känner till en person som finns i samma rum..
När man egentligen bara kan sträcka ut handen och röra vid den och ändå känns han hundra mil bort..
Är nästan avundsjuk på dig som saknar någon som är på andra sidan jorden, någon som kommer komma hem och älska dig lika mycket som när han åkte..
Har i alla fall förstått en sak den senaste tiden; vissa vänner sviker aldrig, man blir inte av med dem hur hemsk man än är.. Hur mycket man än byter ut dem, snackar skit, sviker, ignorerar, det kvittar vad jag gör så är du bara ett förlåt bort.. Jag älskar dig tjejen och ska aldrig låta dig försvinna igen..
Tack för att du står ut med mig när inte ens jag gör det..
Ett av de mest omtumlande Without you I would fall..
åren i mitt liv..
Höst i Hällabäck <3
I dream about movies they wont make of me when Im dead
Dethär, att mitt bloggskrivande förflyttats från Lunarstorm till den riktiga Bloggvärlden, ser jag som ett tecken på en viss mognad.. Men kan ju lika väl ses som att jag tar mig själv och min blogg på allt för stort allvar.. Välj själv..
Rubriken syftar på en textrad ur en alldeles underbar sång med Bon Jovi, Bed of roses.. Och anledningen till att just denna textrad blev den första rubriken i min alldeles egna blogg hänger ihop med ett samtal som jag och en av de underbaraste människor Gud skapat, min älskade vän Lovisa, hade i fredags.. Vi diskuterade nämligen hur bra det skulle bli om man faktiskt filmatiserade våra liv.. Helt klart på samma nivå som OC och One Tree Hill, I våra ögon teveseriernas teveserier..
Tyvärr (!?) har ju vi båda så pass mycket självinsikt att vi vet att detta aldrig kommer att genomföras.. Detta hindrar dock inte mig att se på mitt liv som en film/serie.. Detta mycket för att inte ta mig själv på allt för stort allvar utan se saker från ett något större perspektiv/ en tvsoffa..
Tja ni som halkat in här utan att egentligen känna Anna ska här få en
Anna är idag 17 år gammal.. Hon går på BarnochFritidsprogrammet i Gislaved.. Den bästa klassen hon någonsin har gått i (möjligtvis att Safiren det året jag gick i femman kan jämföras..)
Otroligt lite av hennes tid, både i och utanför skolan går åt till att hålla sin placering som bäst i klassen, i alla ämnen (undantaget idrott och matte möjligtvis, all credit till er med medfödd bollkänsla och logiskt tänkande...) Många klasskamrater skulle nog bli förvånade över hur lite tid jag spenderar på mina läxor..
Fritiden (där räknas då tid som går åt till eventuellt hemarbete, bussresor, sömn, mat, skötsel av hygien osv. bort) spenderas till stor del i Hällabäck, annas älskade hem där hon egentligen har allt hon behöver; sitt hem, sin familj, sängen, datorn, tvn och såklart några av det allra bästa vännerna man kan ha, Att ha växt upp med er har gett mig mer än nånting annat...
Annars är hon en hel del i Burseryds (eller ibland broaryds) allianskyrka där hon är stolt ickemedlem.. Och trivs bättre där än någon annanstans, här finns en härlig samling av udda människor, massa goa scouter och, såklart, pappa Gud.
Den tid hon inte spenderar i nåt av sina två hem (Förshult och Kyrkan) går åt till att jobba (städerska på lantmännen, träna (två gånger i veckan med emma och eventuella patetiska pojkvänner med tillhörande killkompisar), rida (tyvärr alldeles för sällan nuförtiden..) och nästan helst av allt; vara med de mer eller mindre knasiga vännerna i någon av alla mer eller mindre otroliga konstalitioner som jag ingår i..
Dessutom spenderas en väldigt stor del av mitt liv inuti mitt huvud, i en värld som ni aldrig skulle kunna föreställa er.. Vissa människor anser att detta gör mej på (eller ibland långt över) gränsen till psykiskt sjuk.. Jag är dock övertygad om att eskapism är en naturlig del av livet..
Inne i detta något dissfunktionella huvud finns det dessutom en otrolig massa tankar som de flesta av er aldrig kommer att få del av.. För trots att Anna har så många kompisar att hon ibland har svårt för att komma ihåg deras namn, så har hon ytterst få personer som hon räknar till sina nära vänner, som känner anna och som hon känner att hon verkligen kan anförtro sig åt..
Detta får vissa i hennes närhet att se henne som en ganska kall och distansierad person som är svår att lära känna.. Men egentligen försöker hon bara skydda oskyldiga människor från den komplicerade individ hon verkligen är.. Jag beundrar verkligen de få men så otroligt älskade människor som stått vid hennes sida genom både det ena och det andra.. Ni skulle bara veta hur stor plats ni har i mitt hjärta..
Hon gör dock alltid sitt bästa för att människorna runt henne ska känna sig sedda och värdefulla (ja, hon är jobbigt medveten om att hon allt för ofta misslyckas) och ber varje dag att hon ska få vara en lite mindre misslyckad person än dagen innan..
Det finns ingen i denna värld som jag har så höga krav på som mig själv..
Nu går som sagt denna ganska missanpassade flicka Bf (tro det eller ej) och vill i framtiden jobba med människor och göra skillnad i denna allt för ofta allt för kalla värld.. Planerna är att efter gymnasiet spendera ett år eller två med att göra nåt helt annat än plugga.. Tillexempel jobba på förskola, som ungdomsledare, läsa på kortebo, arbeta som missionär eller nånting helt annat.. Finns säkert en väg (eller snarare stig kanske, om man tänker på hur livet sett ut såhär långt) utsakad åt mej med..
Efter det blir det antagligen högskolan i Halmstad eller varför inte Kalmar(?!) för att utbilda mej till förskolelärare..Sen har hon resten av livet på sig att bli stor och komma på vad hon egentligen vill göra med sitt alltför värdefulla liv..
Denna redogörelse kanske får dej att se på Anna som en ganska komplicerad person men egentligen behöver jag inte mycket för att vara lycklig och må bra; Glädje, Kärlek och Tro.. Sen är livet mer eller mindre komplett!
Nu känner du kanske Anna lite mer..? Eller blev i alla fall sugen på att lära känna henne något bättre!? Detta har du en chans att göra genom denna blogg.. Här kommer jag att skriva om vad som händer i mitt liv, mina tankar, känslor och funderingar.. Och du är hjärtligt välkommen att at del av dessa..
They might not make movies about all of us, but we wont leave this world without affecting it anyway..
