The ordinary life of an extraordinary person

Är inte ett endaste litet dugg roligt!
Har varit hemma hela helgen (utom i fredags då, den spenderades ju i Reftele the Håla med Bf vännerna..), har ont i halsen, täppt i näsan (som jag dessutom inte kan snyta), lock för öronen, ont i hela kroppen och har inte en tillstymmelse till energi! Och till råga på allt har jag varit hos tandläkaren idag och plastat min näst sista 12årstand, patetiskt!
Stackars lilla mig!

Dagens enda positiva (förutom att jag fått chansen att umgås lite mer än vanligt med min söta lilla pappa) är att det är Munken och Kulan på Uv idag, jag älskar Munken och Kulan! Funderar tillochmed på att döpa mina barn efer dem! (Där ser ni, förkylningen har inte dödat ironin riktigt än..)
Synd bara att mina igensvullnade öron gör att jag inte kommer kunna höra vad han säger..

Jaha dethär blev ju ett riktigt trevligt inlägg av typen Kort, Deprimerat, Ointressant, Självömkande och Språkligt Obra..

Ungefär såhär pigg är jag idag me

Har, som jag tidigare nämnt, APU på Pilgårdensförskola i Smålandsstenar med start idag.
Ska vara där i fyra veckor (minus fredagar), två veckor på Ljuset (barn 1-2år) och två veckor på Lyktan (barn 3-5år). Har då börjat min karriär på Ljuset, med Monica som handledare, den bästa man kan önska sig, och det kan man ju helt klart säga om resten av personalen med! Barnen är dessutom (trots sin i mina ögon mycket ringa ålder) skitgoa!

Får ju på grund av sekretessen inte säga så mycket mer.. Men efter min första av de sexton dagar jag ska tillbringa där trivs jag otroligt bra!

Efter en heldag i förskolans värld blev det så dags för Uv, lekkväll stod det på programmet, perfekt för en helt slutkörd 17åring.. Inte! Tror i alla fall att barnen uppskattade "killarnas" fyndiga humor.

Ska snart gå och lägga mig och läsa Harry Potter, som för övrigt ska göra mig sällskap till förskolan i morgon; Länge lever raster!
Stort tack till Erik Hansson, som är en stor bidragande orsak till dagens trötthet. Sa ju att jag inte skulle kunna sova om du kom! Dock inga mardrömmar i natt och det ska man väl alltid vara tacksam över..

Mitt fjärde (och helt klart kortaste inlägg) få lov att sluta redan här..

Gör ju min APU på Ljuset..

Detta har varit det ultimata höstlovet! En perfekt blandning av att göra ingenting alls och att göra någonting..

Hade vid lovets början en liten lista på saker som skulle klaras av under lovet, och jag lyckades faktiskt med i stort sett allt.. Listan var som följer (nu mer i kronologisk ordning och med korta redogörelser för hur det gick till när punkten avklarades..):

SAKER ATT GÖRA UNDER LOVET:
*Städa rummet: Detta klarades av tidigt på måndagen och mot all förmodan är rummet fortfarande helt okej!
*Kolla Laserdome åt Willmus: Japp, gick ut på hemsidan och skickade ett mail till diktatorn, anser att jag tog mitt ansvar på ett riktigt fint sätt!
*Uv: Mörkerspårning i Broaryd: Tja, jag och Adelina hade ganska roligt där vi stod vid elden och lyssnade på två väldigt parallela historier.. Fick dessutom en chans att se Marcus så het han kan kan vara, gratulera blivande föräldrar och se en av Broaryds snyggaste killar-Live!
*Ullared: Den kvinnliga delen av familjen Svensson åkte till Ullared för att shoppa! Kom bland annat hem med ett par skor, ett par stövlar, en klänning, en tunika, tofflor till APUn och presenter till ett blivande födelsedagsbarn.
*Klippa mig: Slogs ihop med nedanstående punkt,
*Vara med Lovisa: Japp, åkte hem till Lovisa på eftermiddagen för att bli klippt och underhållen, båda sakerna skötte fröken Larsson alldeles utmärkt, innan det var dags att 
*Jobba: Slapp spökena idag, däremot var det fullt med personal i affären.. Får aldrig vara ifred på det stället!
*Reda ut konstigheter med en betydelsefull person: Det skickades iväg ett mail som jag tror togs på rätt sätt, kändes sjukt bra!
*Jönköping och shoppa med Adelina: Anna och den bästa shoppingkompisen av dem alla var i Jönköping.. Skulle egentligen yill A6 men eftersom vi skulle träffa Ades skolkompis så stannade vi i Stan, behöver jag säga att han aldrig kom!? Hade trots det trevligt och hittade en hel del fina saker; dock lite mer än vad budgeten tålde upptäckte jag senare.. Träffade Woody på vägen hem med, längesen..
*Tonår: Blev efter mycket velande en Maffiakväll. Alla hade jätteroligt (möjligtvis Ester undantagen) och de flesta dog.. Annars var det en ganska vanlig tonårskväll; massa trams och en stunds allvar.. Fick dessutom chansen att  
*Träffa Simon för första gången sen i somras och denna gången kändes det faktiskt att det gått så lång tid.. Det är svårt att ha en relation till en person så långt borta, framförallt när den relationen man en gång hade inte längre fungerar..
*Gudstjänst med den nya pastorn: En av de roligare gudstjänsterna i mitt liv, och detta är inte tack vare den blivande(!?) pastorn som pratade i 40 minuter, utan Evelina och hennes egentligen inte så roliga kommentar som dock lades vid alldeles fel tillfälle.. Stannade en liten stund och fikade, hamnade av någon anledning vid det bordet där det diskuterades hur man skulle göra för att jag inte skulle gå med i församlingen.. Men som jag sagt tidigare; hellre elak och glad än bara deprimerad!
*Tjejkväll hos Sandra: Vi kunde som sagt inte stanna i kyrkan så länge eftersom vi skulle hem till Sandra, där en otroligt trevlig tjejkväll tillsammans med syrrans vänner väntade. Anna, Adelina, Sandra, Sofia och Ida åt tacos, pratade strunt och tittade på disney (en jättebra film vars namn jag dock varken kan skriva eller säga) tills vi inte orkade mer; då åkte vi hem! Fast inte förrän jag hunnit
*Prata med Monika om APUn: Bestämde att jag ska komma till förskolan runt åtta i morgon, jag är jättenervös men hoppas att det ska bli en trevlig APU period!
*Laserdome med Willmus: Efter en natt med allt för lite sömn åkte Willmusgänget (Anna, Adelina, Lovisa, Sandra, Louise, Frida, David, Effe, Adam och Marcus) till Arosfortet i Halmstad för att skjuta hej vilt kring oss med lasergevär! Bilresan dit var trevlig (det märktes att varken jag eller Lovisa sovit tillräkligt) och fikat var gott! Men poängen med resan var ju ändå Laserdome; att faktiskt få skjuta sina bästa kompisar med lasergevär, att få springa runt och verkligen känna sig som en del i en actionfilm! Och det bästa av allt; det var precis så roligt som jag hade föreställt mig! Självklart blev allt lite bättre av att mitt lag (mycket tack vare SandraTheSniper) vann båda omgångarna. Själv kom jag 7 i rankingen första gången och 3 den andra. Ganska nöjd med mig själv; framförallt på den uppenbara disciplin jag spelade med; skjöt bara en av mina medspelare (de skjöt alla mig minst en gång var) och andra omgången skjöt jag bara två skott i ryggen på någon; eftersom jag anser att det är fegt att skjuta någon bakifrån..  
Hemresan var minst lika rolig som vägen dit, Anna och Lovisa diskuterade gemensamma vänner med psykiska problem, tonår nästa fredag, tidigare resor till kläppen med mera, med mera.. Sedan stannade Anna i Smålandsstenar för att   
*Vara med Emilia: Var hemma hos den lilla vännen hela eftermiddagen.. Mästerkocken bjöd på köttbullar och pulvermos; precis vad jag behövde efter den ansträngande laserdomen! Båda var väl ganska sega men vi avklarade ändå ett antal intressanta ämnen, som vanligt när vi är i farten.. Tycker om min Emilia, du är en härlig prick!

Dessutom har jag denna veckan: Sovit länge på mornarna, läst ut två böcker, startat en blogg, suttit massa vid datorn, tittat lite grann på TV och dessutom funderat en hel del..
Alltså en mer eller mindre perfekt lovvecka!
 
Nästa vecka är det APU på PilgårdensFörskola i Smålandstenar. Ser fram emot det sådär, det ska bli roligt att ha APU men jag hade gärna varit i skolan ett tag nu efter lovet, kommer sakna att umgås med människor i min egen ålder.. 
                          

Jag älskar verkligen hösten <3

Keane:

So little time
Try to understand that I'm
Trying to make a move just to stay in the game
I try to stay awake and remember my name
But everybody's changing and I don't feel the same

Alla förändras.. Ingen är längre riktigt den man trodde man lärt känna..
Och det värsta är nog när man ser hur mycket man själv har förändrats utan att egentligen tänka på det.. 
Jag är ensam i en värld som jag inte kan hantera..
Trying to make a move just to stay in the game; en lek som jag trodde att jag för så länge sedan tagit avstånd från men sugits tillbaka in i..

Då, när allt var som tyngst, hade jag i alla fall en person som jag kunde prata med, en vän som höll om mig när tårarna inte slutade rinna, en vän som inte var en del i detta knasiga spel som livet innebär, en vän som bara hörde min version av händelsen, en vän som man aldrig behövde oroa sig för att skulle föra någonting vidare.. 
Jag behövde dig då, jag hade inte orkat med en sådan stor förändring utan dig.. 
Idag behöver jag dig inte längre, jag mår bra, jag är glad ändå, jag har nya vänner, jag trivs med det mesta i mitt liv och jag har slutat tänka så mycket vilket gör allt så mycket lättare..
Men bara för att jag inte behöver dig betyder det inte att jag inte vill ha dig; jag vill att du ska vara här, jag vill att du ska lyssna, bry dig, säga att allt ordnar sig, säga åt mig att skärpa mig, göra något åt det knasiga..
Jag har ju ingen som gör det längre.. Ingen som känner mig på det sättet som du gjorde..
Jag säger gjorde eftersom inte heller du känner mig riktigt längre.. Det händer ju saker i mitt liv varje dag, saker som du inte har en aning om.. Jag brukade tänka att "dethär ska jag berätta nästa gång vi pratar!" men när vi väl träffades hade det gått så lång tid att det inte var någon stor grej längre, inte värt att berätta..
Tillslut hade det hänt så många sådana här saker som du inte visste om att jag inte riktigt visste vad jag skulle säga till dig alls.. Vad ska man prata om med en person som en gång visste alla ens jobbigaste hemligheter men idag inte ens kan namnen på de människorna som man umgås med varje dag!?

Den värsta sortens saknad är den man känner till en person som finns i samma rum..
När man egentligen bara kan sträcka ut handen och röra vid den och ändå känns han hundra mil bort..
Är nästan avundsjuk på dig som saknar någon som är på andra sidan jorden, någon som kommer komma hem och älska dig lika mycket som när han åkte.. 

Har i alla fall förstått en sak den senaste tiden; vissa vänner sviker aldrig, man blir inte av med dem hur hemsk man än är.. Hur mycket man än byter ut dem, snackar skit, sviker, ignorerar, det kvittar vad jag gör så är du bara ett förlåt  bort.. Jag älskar dig tjejen och ska aldrig låta dig försvinna igen..
Tack för att du står ut med mig när inte ens jag gör det..

                                    
         Ett av de mest omtumlande                                        Without you I would fall..                     
         åren i mitt liv..

                                             
                                               Höst i Hällabäck <3