The ordinary life of an extraordinary person

Torsdag eftermiddag. Tiden bara springer iväg just nu. Åker hem om 24 dagar är tanken, ska bara boka biljett med. 24 dagar är verkligen ingenting, in jag vet ordet av sitter jag på planet på väg från Heathrow och kommer inte tillbaka till England på jättelänge. Känns både skönt att få komma hem ett tag, kan behöva en paus från livet här men också nervöst att försöka hitta tillbaka till allt och alla där hemma igen.

Har fått jätteont i halsen, började kännas igår och nu är det inte alls bra. Skyller på helgens bravader med allt för kallt väder och allt för lite kläder. I kombination med att det allt som oftast regnar när jag ska hämta eller lämna Robson i skolan och mina gympaskor jag haft i evigheter inte är så vattentäta som man kunde önska. Hoppas det går över snart dock..

Har varit inne i Reading en runda i dag och shoppat lite, bland annat nya jeans och lite tröjor, behövdes.. Även hunnit lämna in min uppgift i sociologin för denna vecka, inte deadline förrän klockan 11 i morgon ju. Disciplinen kanske är på väg trots allt. (not likely) Planen för resten av dagen är att städa mitt rum och ta hand om lite tvätt och hålla tummarna för att jag inte behöver ta Robson till hans forbollsträning ikväll, en och en halv timme ute i kylan skulle inte vara för bra för min stackars hals.

Imorgon hoppas vi på en ganska lugn utekväll med Juliane med flera, inte många helger kvar i UK nu ju..

Med tanke på hur död jag är såhär innan åtta en måndagkväll så har jag nog haft en trevlig helg.. Spenderat dagen idag med att undvika sociologin. Trots det läst ett femtiotal sidor som inte alls gett svaret till uppgiften jag ska göra. Blev i alla fall godkänd på första uppgiften. Tack så mycket. By the way så låter min lärare som hon som spelar David Batras fru i Kvarteret Skatan, alltså inte jätteengagerande. Ganska mycket städning idag dessutom, förstår inte hur de hinner stöka ner så under helgen.

Robson frågade mig idag när vi åt middag om inte jag kunde visa honom hur jag kysser och så plutade han med läpparna. Tack men nej tack sa jag. Då frågade han om jag kunde kyssa Mike.. Jag vill hem nu, the boy is losing it.

Fick veta idag med att jag inte kan läsa kursen i jönköping. Min engelska kommer gå åt skogen de närmaste månaderna. Tur att SVT bara sänder brittiska program då.

Snart läggdags för Robson vilket betyder att jag äntligen får sova. Om jag lägger boken under kudden kanske jag lär mig något i sömnen?

Oj blev en liten paus här på bloggen. Slutet av förra veckan spenderades med sociologiplugg. Hoppas att det inte gick helt åt skogen. Studier är överskattat, jag är jätteduktig på allt, ge mig ett välbetalt jobb och en lägenhet på pendlingsavstånd till London, tack. Väntar fortfarande på svar från Leeds och Chester. En del av mig börjar tycka att Norwich (som btw uttalas Norrich utan w, otippat?) lockar då det är ganska nära till Reading. Samtidigt verkar framförallt Leeds vara en toppenstad och ha ett bra universitet, får se vad som händer helt enkelt..

Denna veckan tog jag dessutom mod till mig och frågade Mike om ett datum då jag kan åka hem, gissa om jag laddat för detta. helt i onödan. Its cool you can go home when ever you want to. Blev svaret. Jahapp. Lämnar med största sannolikhet ön den 22 februari.

Fredagkvällen skulle blivit bowling men när den ställdes in åkte jag och Juliane till stan. Satt på Munks nån timme och underhölls av bland annat en halvtysk (alla dessa tyskar, överallt) och en sociologistuderande från Leeds, ringer henne sen när jag flyttar upp :P

Igår försökte jag plugga. Distanskurser borde inte vara tillåtna för människor utan självdisciplin. Planen var utgång på kvällen vilket normalt betyder lämna huset runt 8 halv 9 på kvällen. Men inte igår, tyskarna vi skulle hänga med ville träffas klockan sex. Vilket innebar att Anna som inte haft någon tanke alls på att fundera på kläder, hår och smink innan klockan var närmare sex fick lite bråttom. Detta resulterade i svart klänning och bed head (slightly bättre än det svenska ordet k****rufs) Blev irländskpubmat till FAcupen (Leeds spelade oavgjort mot Tottenham, bra gjort framtida hemstad) och sen en runda till munks innan Markus hörde av sig och och resten av kvällen spenderades med Annas killgäng. Hamnade på ett houseparty hos en, wait for it.. friggin tysk. Spenderade kvällen med att vara tykig mot Ross, värva lite engelsmän till min plan att radera Danmark, ge bitchlookar till alla som drack Carlsberg, öva på min brittiska accent och faktiskt prata lite svenska, med en friggin tysk såklart. Som så ofta när man börjar tidigt slutar man alldeles för sent. Hemma klockan tre, Mike skrattar och säger att sånnahär dagar tror han nästan att jag är svensk. Snart blir det pizza med Mike och Robson innan det är dags att organisera allt inför veckan och försöka läsa lite sociologi. tidigt i säng i kväll.

Självklart vill jag bjuda på bilder från kvällen, enda problemet är att bloggen troligtvis skulle stängas ner då, censur.

Igår kväll när jag skulle gå och hämta Robson i skolan luktade det vår, himlen var klar och medan jag stod utanför skolan och väntade på min lilla pojk slog det mig hur vacker utsikten utöver Reading och fotbollsstadion kan vara när kvällningen drar in. I morse när vi skulle till skolan var det snöblandat regn, det stank sopor eftersom de inte blivit hämtade än i år, jag blev blöt om fötterna och stan var lika grå, smutsig och full av bilar som alltid. Ändå känns det som att det blir ljusare. Om inte på utsidan så i alla fall på insidan.

Just nu sitter jag på mitt rum och lyssnar på The Cure. Kläder på golvet som borde plockas upp. Försöker komma på vad jag ska säga nästa vecka när det är min tur att ha talk på youth alpha. Ska försöka förklara för ett antal ungdomar snäppet yngre än mig själv varför Jesus dog. Funderar på att säga att han bara sov djupt, typ som Törnrosa eller att jag glömt bort hur man pratar engelska.. Väntar på att posten ska komma och hoppas på att mina sociologiböcker finns där. Annars har jag problem, har en bok som ska läsas och en uppgift på den som ska vara inlämnad senast fredag klockan elva min tid. Efter en dags erfarenhet vet jag inte om jag gillar att plugga så mycket, saknaden av gymnasiet måste vara efter någon glorifierad bild som egentligen inte finns.

Nu ska jag se vad som finns att äta i detta huset (inte mjölk i alla fall) och om tre timmar ska mitt älskade lilla barn hämtas i skolan.

Fick precis ett mail från University of East Anglia. De vill ha mig. Jag kom in. I alla fall tror jag att det var det hon menade med at de ville göra mig ett undconditional offer. I made it. UEA är mitt sista val av tre men om de bestämmer sig för att anta mig en vecka efter att jag ansökt så borde ju något av de andra universiteten anta mig med kan man tycka. I vilket fall så ligger UEA så mycket högre än alla svenska högskolor på listan över var jag vill spendera de närmaste tre åren. Jag ska plugga i England till hösten. Can't believe it :)

Den där känslan av att livet snart ska börja.. Den byttes precis mot en känsla av otrolig tillfredsställelse och stolthet. Jag kanske inte är så dålig som man försökt att få mig att tro de senaste sju månaderna. Kanske att det finns en chans att Anna snart kommer att hitta sin plats i den här världen. 

 

Har spenderat ett tag nu med att titta igenom säsong 4 och 5 av One Tree Hill. Hade nästan glömt hur bra den serien är. Precis den form av eskapism jag behöver just nu då det känns som att mitt liv har tagit en paus. Är fast här ett tag till, ingen vet hur länge. Väntar mest på att få komma tillbaka till Sverige, ta tag i högskolestudier, söka jobb, göra ett försök att återuppta det liv jag lämnade bakom mig den 20 juni förra året då jag satte mig på ett flygplan från Sveriges kanske minst flotta flygplats. Just nu vill jag inte tänka på det faktum att mitt liv fortfarande passerar, en dag i taget, även om jag låtsas som att det står på standby. Så typiskt mig dessutom att alltid vänta på något för att livet ska ta fart. Att bli myndig, ta studenten, flytta till England, komma hem(? tillbaka?), börja plugga. Borde väl tänka mer på att jag lever just nu också. Men orkar inte riktigt det idag. Ska nog titta lite till på OTH, gå en promenad och tänka på framtiden, stryka lite skoluniformsskjortor. Låtsas att antagningsbeskedet från Leeds har kommit, att jag äntligen har hittat vad jag ska göra resten av mitt liv och ta allt som det kommer därifrån. Men först ska jag se om jag kan få ett datum av Mike, ett datum så att jag kan prata med HLK och se om jag kan läsa kursen där, ett datum så att jag kan boka en biljett hem. För just nu vill jag verkligen hem. Trots att jag vet att jag efter en vecka eller två vill bort, men det är väl jag helt enkelt, allt för ofta på väg någon annanstans, alldeles för sällan övertygad om att hon är där hon är av en anledning.

Oj nu blev det visst en liten paus trots allt.. Är söndag här i England nu. Har hänt litegrann sedan sist jag skrev. Snön är i stort sett borta nu, alltså fungerar samhället lika bra (lika mycket sämre än Sverige) som vanligt. Reading har vunnit mot Liverpool i någon fotbollscup. Stolt över mitt lilla lag :) Jag har haft värre hemlängtan än på länge. Samtidigt som jag inte kan låta bli att känna att jag hör hemma mer i England än i Sverige. Träffade Juliane igår för lunch, hade en hel del att ta igen sedan vi sågs sist innan jul. Mindre än en månad tills Steff kommer tillbaka och hälsar på. Igår hade vi middagsbjudning här hemma med Kat och Lewis och Aiden. Bebisar är ju världens partytrick :) Hade en trevlig kväll, Lewis är nästan för rolig och Kat är världens sötaste, trots att hon inte mådde bra igår. Skämtades en hel del om deras flytt till Sverige som snart ska genomföras. Lewis första prioritet är att köpa en snöskoter med union jack på. Men skämt åsido tycker jag att det är hur stort som helst av honom att lämna allt han har här för att flytta till Sverige där han inte känner någon och inte ens förstår språket.. Var samtidigt lite irriterad på Mike och Idha då de återigen bett mig vara barnvakt så att jag fick ställa in mina planer och så slutade det ändå med att de var hemma hela kvällen. Känner ibland att jag inte får den respekt jag kan tycka att jag förtjänar.. Planen just nu är att snart ge mig ut och springa en runda, nu när det inte är två decimeter snö överallt längre.

Tittade precis in i inkorgen på mailen. Medelande från University of East Anglia med samma innehåll som det från University of Chester jag fick i förrgår. "We have received your application and will be in touch with you shortly." Nu väntar jag bara på bevis att det universitet jag helst av allt vill komma in på kommer med ett liknande medelande. Är så grymt nervös när det gäller de här universitetsansökningarna. Tredje gånger jag söker, första gången visste jag att jag skulle sopa banan med alla andra med tanke på mina betyg men allt gick ändå i stöpet på grund av något för dåliga finanser för att åka till Sysafrika utan studielån. Andra gången visste jag att jag skulle komma in (vem med 19,6 i betyg kommer inte in på en distanskurs i sociologi..) Men nu, tredje och viktigaste gången har jag ingen aning om huruvida jag kommer in eller inte. Har ingen aning om hur mina MVG på BF räknas mot engelsmännens A-levels. Har ingen aning om mina försök att potretera mig själv som en ambitiös, ansvarstagande vuxen med ett brinnande intresse för dessa frågor verkligen har nått fram. Har ingen aning om rektorns statement om mig får dem att förstå vilken outstanding student de har att göra med. 19,6, och jag ansträngde mig knappt. Blir galen, det är min framtid det handlar om. Om huruvida den ska spenderas i England eller Sverige och jag vill inte vara i Sverige. Jag vill vara i Leeds (eller Chester, eller Norwich) inte i Östersund (eller Jönköping eller Lund). Hoppas deras löfte om att höra av sig inom kort verkligen betyder inom kort för jag vet inte hur länge jag klarar av att inte veta i vilket land de närmaste åren av mitt liv ska spenderas.

By the way så är jag sjukt trött på Reading och vill hem nu, helst med detsamma. Inte alls blandade känslor när det gäller landet jag bor i..

Fick min lön idag. På en tisdag. Det har varit värre men ändå fyra dagar för sent. Undrar när nästa utbetalning blir, hoppas inte för mycket på fredagen då den borde komma i alla fall.
Nej jag är inte alls bitter och trött på mitt jobb (eller vad man nu ska kalla denna form av slaveri). Har dessutom precis spenderat nästan en och en halv timme med att stryka Mikes skjortor. Ingår inte direkt i mina arbetsuppgifter. Förstår inte varför jag ska vara så jäkla snäll och trevlig hela tiden. När Idha kommer med mina försenade fickpengar och säger, "Oj det blev visst lite sent" så svarar jag "Nämen det gör ingenting alls" fast min inre röst säger "Japp det blev det, som alltid, vilket betydde att jag var tvungen att ringa min pappa och be om pengar. Igen." När Idha ber mig stryka 25 av Mikes skjortor svarar jag "Visst inga problem, har du inget annat när jag ändå är på gång?" Fast min inre röst säger "Hur mycket får jag för det då?" Mina föräldrar har uppfostrat en allt för snäll och mesig person. Och detta säger jag om tjejen som får en av sina bästa vänner att tro att hon hatar henne så fort hon ger henne en skeptisk blick, tjejen som fått hela Skottland att tro att svenskar är onda från födseln (eller Ross att förstå hur skruvad jag är i alla fall), tjejen som när hon var konfaledare fick en av sina konfirmander att ta på sig alla uppgifter som gavs för att jag tyckte det var kul, tjejen som får höra "your not very nice, are you" oftare än sitt eget namn. Jag är ju liksom inte en jättetrevlig person, förstår bara inte varför jag inte kan visa det mer.

Syns det inte hur ond jag kan vara, framförallt mot min, nu mer större, lillebror!?
Hans arm håller ju på att gå av!

Adelina ringde i morse när jag precis lämnat Robson i skolan. Min lillastyster har tagit körkort. Frickin great :D Grattis Grattis Grattis. Var snäll mot Benny tills jag kommer hem och handbromsen tar inte jättebra som det är..

Igår när jag skulle sova råkade Celebrity Big Brother vara på tvn.. För det första kände jag inte igen någon, verkligen ingen alls, av de engelska så kallade kändisarna. Måste finnas en ganska enorm grupp med Bkändisar som ingen känner till i det här landet.. Och trots detta har de tagit med en svensk Bkändis. Just det, Basshunter, han är överallt på engelsk tv hela tiden (eller ja big brother och hollyoaks music show i alla fall) men det är helt klart för mycket Basshunter i engelsk tv. Det var de två slutsatser jag drog med en gång.
Slutsats nummer tre är lite mer personlig. Fortfarande länkad till Basshunter dock. Killens engelska är det inget fel på alls. Bra grammatik, okej uttal, inga större brister i ordförrådet. Men hans acent. Herregud vad hemskt det låter! Och han är inte den enda, våran statsminister, rubbish, Jesper Parnevik, american and rubbish. Har inte hört en enda svensk på tv som pratar okej engelska (alltså inget fel på något annat en acenten) och det slår mig då att med största sannolikhet är min egen engelska också riktigt usel. Har fått höra att jag är amerikan men svår att placera mer än en gång, inte smickrande alls. När Mike härmar min brytning låter han som ett barn på helium som försöker sjunga fram orden. Jag vill kunna prata brittisk engelska, nu! Vill inte låta som Basshunter (typ som om man läser högt ur 7ans textbok utan inlevelse.) Min plan för att lösa dethär problemet är helt enkelt att stanna i England så länge som möjligt, i alla fall till jag säger trousers och lift utan att tänka på det. Och inte längre låter som Basshunter och Fredrik Reinfeldt när jag pratar. Sverige kan alltså vänta mig tillbaka lagom till min pension.

Nä nu är det jag som går till ASDA och köper lunch. Och väl där ska jag passa på att göra en liten undersökning. Om huruvida folk tycker att min acent är lika usel som Basshunters, Kungens, alla svenska golfare, Stellan Skarsgård (ingen svensk brytning där men amerikanskan är ju sådär) och sist men inte minst min älskade engelskalärare från 1an (In your face helene!). Om så skulle vara fallet flyr jag landet direkt. Emigrerar till Det stora engelskspråkiga stället på andra sidan atlanten där man säger sidewalk och egg-plant.

Min älskade syster tog körkort idag <3 (ignorera det fula i högerkanten) 

Hade precis en rolig ordväxling med Robson. Vissa människor som hör mig prata kanske inte tror att jag tycker om den lilla pojken jag har hand om (ska jag vara ärlig händer det nästan att jag också glömmer bort det ibland) Men självklart älskar jag mitt lilla barn (som inte är ett dugg lik de barn jag ska ha i framtiden btw) framförallt när han påminner mig om hur lustig han är.

Efter att ha radat upp alla saker han hatade med att skolan är öppen i morgon (under tiden jag dansade min glädje dans av samma anledning) så stoppar jag om honom. Senaste veckan har han velat att jag ska stoppa om honom som en kokong (or however det stavas) så också i natt och då följde denna dialog: 

Good night darling, sleep well. I love you and see you tomorrow.
Love you to Anna! You know what?
No? (yes I do, your stalling)
This bedcover feels like sea weed.
Great you turned in to a sushi. 
No, Im a spicy tuna roll!
Your sushi, Good night knäppis!
Good night muppet!

Kan någon ifrågasätta varför vi älskar varandra så mycket (och varför han gör mig galen ibland)?!

 

Var i stan igår. Väntade på en buss som aldrig kom. Tack tanten som talade om att den tog en annan väg. Resan in till Reading tog dubbelt så lång tid som det brukar.
Väl inne i Reading blev det i alla fall lite shopping. I snön. Denna snö som engelsmännen inte kan hantera. Vägarna består av tjugo centimeter snömodd. Trottoarerna är knähög snö. Inte en plogbil eller gruskorn så långt ögat når. England är inte gjort för snö. Därför räcker det nu. Snälla någon! Även idag var jag ute en runda. Besök i kyrkan i morse, vanligen en härlig promenad idag ett jobbigt pulsande genom snö.. Trevlig gudstjänst och bra planering för youth alpha dock. Annars har helgen spenderats inomhus, långt borta från snön som inte borde finnas på denna ö.
Pratade föresten nyss med min favoritskotte. Upptäckte hur mycket jag saknat att ha någon att vara elak mot den senaste veckan. Hoppas verkligen Robsons skola är öppen i morgon för jag klarar inte mycket längre tid hemma med honom, tid då det krävs att jag är trevlig och vuxen. Två saker som kräver viss ansträgning för någon som mig.

Looks good from the outside though..

Mike kom hem från Sverige i morse vid två.. Trots en resa på typ 12 timmar (know how that feels) var han skitglad. Detta ska vi tacka Stockholmarna för. Om engelsmän skäms över sitt lands oförmåga att hantera snö ska de uppenbarligen åka till vår huvudstad. Fick höra ganska många historier om hur inkompetenta mina landsmän är när det kommer till att köra i snö. Dessutom var det typ minus 20 grader, en typ av temperatur som bara inträffar i England en gång per sekel. (I Shotland däremot, där kan man till och med åka skidor säger Ross.) Oh Anna the people in Sweden are even worse than we are when it comes to coping with snow and cold! Nej Mike förklarade jag tålmodigt, människorna där uppe är inte svenskar, de är stockholmare. Sen skrattade vi tillsammans åt 08orna en stund.

Förutom att klanka ner på folk från fjollträsk så har jag idag städat huset, lagat lunch, suttit vid datorn och nu kollar jag på vad som måste vara den värsta Robin Hood versionen någonsin. Och det finns många dåliga. (Den bästa är ju så klart den från 38 med Errol Flynn, min största kändiscrush ever.) I denna är det typ 20 år efter vad som utspelar sig i de vanliga filmerna. Robin Hood är ful, gammal och skäggig och Marion är en svärande nunna. Great!

My first love.. To bad he died 50 years ago.

En av de saker jag saknat mest (i matväg) under min vistelse i England är potatis. Robson gjorde det väldigt tidigt klart för mig att I dont like potatoes! Stort utropstecken. Inga typer av tatoes var okej, inte kokta, stekta, bakade. Nada. Och då jag ingte direkt gillar att laga mat så äter jag oftast samma som honom, alltså inga potatisar.
Nyss kom barnet med idén att vi skulle laga middag ihop. Han har en fin kokbok som Idha gett honom och han hittade ett recept på omelett. Med potatis i. Under tiden han står och rör i potatisen i stekpannan utbrister han glatt I love potatoes! Jag kunde strypt honom. Stämningen i rummet blev iskall, mest på grund av de tunna fönstren och dåligt isolerade väggarna, men även på grund av att mina tankar vandrar iväg mot alla potatisbaserade middagar jag missat de senaste halvåret. Jag sade försiktigt att han hade talat om för mig att han inte tyckte om potatis och därför lagade jag aldrig det. Svaret blev: Maybe I said tomatoes. Andas Anna och räkna till tio. Gissa vilken tioåring som kommer äta potatis tills det kommer ut genom öronen på honom de närmaste två månaderna...

Älskade tatoes I'm back!

En hel timma i bara mitt alldeles egna oslagbara sällskap. Ibland förstår Idha precis vad en sliten tonåring (japp ska använda mig av den beskrivningen av mig själv mycket de närmaste månaderna) behöver. Hon och Robson ska på en promenad till doktorn och jag ska njuta av tystnaden efter att ha tittat på otaliga hajattacker på youtube och samla kraft för en liten runda ute i snön när de kommer tillbaka.

Har idag gjort något åt min framtid, universityansökan är skickad. Nu hålls alla tummar och tår för att University of Leeds vill ha mig så jag slipper spendera de närmaste åren med att frysa ihjäl i Östersund. Okej? Även ni som hellre hade haft mig hemma och ger mig blickar som om jag pratade ett språk bara jag själv förstod så fort jag nämner min längtan efter en framtid i ett annat land än mellanmjölksSverige. Tack :)

Borta bra hemma bäst, nästa hemma?

Jättesnart. Tar uppenbarligen mitt lilla löfte till världen (min högt ärade vän Emilia) på stort allvar. Kunde bara inte låta bli att dela med mig av detta. Många i min omgivning har ställt sig frågande till min stora kärlek till den lilla överbefolkade ön Great Britain. Jag visste ju att det var här jag hörde hemma långt innan jag satt mina 37or på dess dåligt lappade asfalt. Nu vet jag dock. Visade sig att tvutbudet på de fem engelska gratiskanalar min chef har råd att bjuda mig på är ganska skralt, det mesta är inställt på grund av snökaos och sändningen är inget att hänga i julgranen. Därför klickade jag mig in på svtplay för att se vad de hade att erbjuda en kväll som denna. Var sugen på någon form av svensk underhållning. Men vad möts man av? Jo av de 30 program som dyker upp som alternativ är inte mindre än 43 av brittisk härkomst. Här försöker man vara lite nationalistisk och vad får man som tack om inte Midsomer Murders, Little Britain, London Live och Monty Python. Tack så mycket Sverige. Kan lika gärna kolla på BBCs gnällspecial om decenniets värsta snöfall (väldigt starka ord då decenniet är flera dagar gammalt)

Nej tack till Gavin & Stacy

Nä nu ska jag allt ta tag i denna lilla blogg. Inbillar mig att det kan finnas någon där hemma som kan finna det intressant att läsa om mina bravader på den lilla ön utanför Norge. Och om statistiken bara visar på en läsare kan du, Emilia, ta detta som en samling personliga brev.

Ska börja med en kort uppdatering om den tid jag spenderat i fosterlandet.
Det hela började med att jag knappt kom hem. Panik kvällen innan, panik i bilen som bara gick bakåt, panik när jag glömde passet, panik i väntan på bussen, panik över eventuellt inställda rail air bussar, panik på Heathrow då incheckningen var stängd, panik i kön till säkerhetskontrollen, panik då gaten inte ville visa sig och en otroligt skön känsla då flyget var i luften.
Första kvällen hemma blev pepparkaks och godisbak med familjen. Många skratt och mycket gliringar, kände mig precis som hemma.
23 December bjöd på Julhandling i Burseryd, Granpåklädning och myskväll hos Herr och Fru Davidsson. Mycket trevligt att se några av dem man saknar mest. Fick dessutom träffa ett litet, charmigt barn precis vad min abstinens behövde!
24 December är ju den dagen då vi firar jul och degtta gjordes som vanligt. Dopp i grytan hos Farmor och Farfar, Kalle Anka till kaffet, Julklappar, Julmat, julgodis och avslutas med midnattsmässa i Sandvik. Jag älskar Julen, bra tänkt Jesus att födas mitt i vintern, om du bara kunde ordna lite lagom med snö varje år så vore allt toppen!
25 December är dagen då the English people firar jul och vi svenskar (i alla fall Gislavedsborna) hänger i Parken. Spenderade eftermiddagen hos Gab, skvallrade och åt tacos innan vi gav oss av till Jossy. Trevlig förfest med mer saknade människor. Hade jättekul på parken, framförallt när jag grät av glädje :)
26 December var Anna inte på topp (oväntat) men framåt luch var jag nästan mitt vanliga halvtrevliga jag. Lunch hos Mormor och Morfar, kalkon (thats how british we are), plump (som pappa vann) och skitgubbe (som pappa förlorade åtskilliga gånger). På kvällen middag på Skoghemmet med föräldrarna, trevlig tillställning!
27 December bytte jag däck för första gången i mitt liv. Eller pappa bytte däck och Anna assisterade och försökte hålla Ludde och Sture ur vägen. Benny blev i alla fall tacksam för sina nya skor. Efter det spenderades kvällen i Dye med min allra bästa Lina Gustavsson. Pratade och tittade på film och myste :)
28 December åkte Anna och Gabby till Jönköping. Fast först åkte Anna och Benny i diket. Oj som det kan gå.. Bra dag, lite shopping, lite kolmonoxidförgiftning, jätteblöta fötter, Göta kanal och lunch på en nästan engelsk pub. Jag var nöjd i alla fall! Kvällen spenderades också den i goda vänners lag, spelkväll hos Ulle och Larz. Mitt, Erik och Pers lag var grymma, mitt och Marias lag vann och mitt och Marcus pratar vi inte om. Pokern gick dock sådär, oväntat nog.
29 December Åkte jag och Ester till Kärrhult och red en liten runda. Blev en liten på grund av broddar som vägrade sammarbeta. Trots det roligt att träffa pållarna igen. Längtar tills jag är hemma och kan rida hela tiden.
30 December spenderades med Emilia. Mycket skitsnack, Kvarteret skatan och alldeles för mycket choklad. Trevligt värre!
Nyårsafton började med matshopping, infryst mat (dumma bagagelucka) och stressad matlagning då Anna och Gabb bjöd på middag och förfest hemma i Hällabäck. Trevlig tillställning med oss och massa trevliga killar. Blev god(!?) mat, mycket flum, hockey och lite raketer. Sedan bar det av till Tyngelvi. Som så ofta förr vägde kanske förfesten tyngre än själva partyt men hade en okej kväll.
Nyårsdagen bjöd på en del trötthet (undrar varför?) och packning. Mamma skötte städningen, thanks!
2 December klockan 03.00 bar det av från Hällabäck mot Landvetter. 7.00 skulle planet flyga mot London. 13.30 var vi tillslut i luften. Trött och irriterad? Ooh nej inte alls. Var hemma i Reading på kvällen och var förvånad över hur trevligt det var att se min lilla extra familj igen, behövde nästan påminna mig om att jag inte gillat dem. Robson tyckte om sina presenter och jag fick en digital fotoram (så att jag alltid kan ha massa bilder på min egocentrerade lilla pojk) och spa grejer från Idhas spa. Blev jätteglad :)
Sedan dess har här varit snökaos (igen) dagen har spenderats med att leka i snön, bygga fort mm. Mike skulle åkt till Sverige i morse och planet var flera timmar försenat, vet hur det känns.. Fick dessutom precis veta att Crossfield School är stängd. Lovely jag som inte alls hade sett fram emot en lugn dag i mitt eget sällskap, kanske till och med lite shopping om bussarna var på humör..

Så kort uppdatering om den senaste tiden i mitt liv. Den närmaste framtiden spenderas i England, kommer nog hem i slutet av Februari. Börjar plugga sociologi på distans. Söker universitet i England. Och längtar hem till Sverige samtidigt som jag är livrädd för att åka hem till det livet som inte riktigt är mitt längre.

Bjuder på lite bilder när jag ändå är igång. Marsipanfigurer ala SvenssonSvensson, Anna under julgranspåklädning, SvenssonEkberg fikar till Kalle Anka, Anna, Anna och Gabby på nyår, Vulkanutbrott på baksidan av huset, ett av våra två snöfort (det lilla framför huset), min lilla snögubbe, en söt Robson och en osminkad Anna på skogspromenad




'