Home alone
En hel timma i bara mitt alldeles egna oslagbara sällskap. Ibland förstår Idha precis vad en sliten tonåring (japp ska använda mig av den beskrivningen av mig själv mycket de närmaste månaderna) behöver. Hon och Robson ska på en promenad till doktorn och jag ska njuta av tystnaden efter att ha tittat på otaliga hajattacker på youtube och samla kraft för en liten runda ute i snön när de kommer tillbaka.
Har idag gjort något åt min framtid, universityansökan är skickad. Nu hålls alla tummar och tår för att University of Leeds vill ha mig så jag slipper spendera de närmaste åren med att frysa ihjäl i Östersund. Okej? Även ni som hellre hade haft mig hemma och ger mig blickar som om jag pratade ett språk bara jag själv förstod så fort jag nämner min längtan efter en framtid i ett annat land än mellanmjölksSverige. Tack :)
Borta bra hemma bäst, nästa hemma?
