I keep dancing on my own
I fredags försökte en av mina tonåringar på fullt allvar ta livet av mig. Fick en frisbee i bakhuvudet och inbillar mig att det är typ samma känsla att bli skjuten (utom det faktumet att jag kvicknade till efter ett tag). Brukar mest tuppa av när man ramlar av hästar och då ser man ju liksom marken komma.. Sen på kvällen såg dessutom min kära ledarkollega Ester till att jag blev mördad först i maffia. Förutom dessa ganska våldsamma incidenter var det en bra start på terminen enligt Anna. Kändes ju som en evighet sedan jag hängde med människor med en mental ålder som liknade min egen.
I fredags flyttade även min bästa vän och lillasyster till ett litet hus i skogen utanför Väckelsång. Mamma gjorde vågen och pappa grät nog lite. Roligt för Adelina, tråkigt för Anna dehär sista veckorna, har ju kommit på att det är ganska kul att bo ihop med en bästis ibland. Oklart vem jag ska slå mig samman med nu.
På lördagen (efter att ett antal kor infångats) blev det en trip till Värnamo. Hängde hemma hos Rebeckas familj eftersom min lite lätt lantliga syster bestämt att vi skulle till Sigges. Hade riktigt roligt hemma hos Rebeckan, god mat, bra musik, mycket kamera och så fick jag ju en ny bästis. Hon heter Mikaela och är tretton år. Vi hängde hela kvällen och sen försökte vi övertala hennes mamma om att få smuggla in henne på Sigges. Hon sa tyvärr nej.
Själva Sigges besöket var väl sådär. Dåligt med folk och sällskap med två människor som, wait for it, ville bugga. Gjorde mitt bästa för att motverka detta, gissa hur lång tid det tar innan någon lagom bonnig kille i övre tjugoårsåldern med rutig skjorta och väst bjuder upp mig.. Förutom att jag var tvungen att gräva långt bak i minnet efter vad jag minns från danskurserna jag tog på mellanstadiet var det ändå en riktigt rolig kväll. (Och jag fick dem tillslut att dansa som vanliga människor under 45)
På söndagen hängde jag med Mickis igen. Och så såg jag på speedway för första gången i mitt liv. (I Kalmar låtsades jag en gång att jag var jätteinsatt men det är jag inte). Det var faktiskt ganska kul. Sen åt vi mer mat och åkte hem. Perfekt söndag!
I går började jag läsa franska. Har insett att mina språkkunskaper är sorgliga och att om jag någonsin ska ta över världen kan jag behöva prata lite fler språk. Börjar med franska.. Kan än så länge säga mitt namn och dendär frasen från moulin rouge.. Och hur mår du, tror jag. Har vänner som påstår att de tre fraserna i den ordningen är allt som behövs.
Annars spenderade jag gårdagen med att tvätta och sätta staket. Trodde det skulle gå jättesnabbt att fixa staketet med tanke på hur många timmar jag redan lagt på just den hagen men det visade sig att pappa ogjort allt mitt jobb så det tog en halv evighet att få upp tråden. Jag känner mig i alla fall alltid så härligt lantlig och kapabel när jag gör sådana saker. Så brukar jag gå runt i mina slitna jeans och håret i två flätor och prata med mig själv och hästarna med den bredaste aussiedialekt du kan tänka dig. Dessutom är det så härligt att överdriva dessa sidor av mig själv när jag umgås med människor från städer, då låter det som jag inte gör annat än jagar kossor, sätter staket och bärgar hö.
På kvällen var det dags för tonårsstart. Mina tjejer från jobbet i våras var visst gamla nog att hänga på nu. Hur bra för självförtroendet som helst att mötas av sju kramiga tjejer i åtta års åldern som alla vill sitta jämte Anna. Hände ju aldrig när man själv var åtta..
Idag ska jag städa min garderob. Har så himla roliga projekt på gång just nu. Lite bättre än Karls förslag på att städa ur jordkällaren från barnlik i alla fall. Tycker lite synd om Kalmarkillarna, de skulle bli så besvikna om de insåg hur modernt och o-sektikt allt är i Burseryd..
Jag och min nyfunna bästis Mickis (vi är nu mer även vänner på FB).
Or I could love u, if I try, I could. And left to my own devices, I probably would
Igår var jag och några av mina bästa vänner från gymnasiet på Bambu. Det var spännande. En sådan kväll blir man förundrad över hur lite man kan mogna mellan 16 och 20. Men roligt hade vi i alla fall. Testade sushi, ingen höjdare (fick därefter ett oroligt samtal frånmin roommate i Stockholm med löfte om att bli bjuden på riktig sushi när jag hade vägarna förbi), glassmaskinen svämmade över och ingen var mer förvånad än oss över att det inte var vårat fel, Alexandra geggade såklart ihop mat till oigenkänlighet (kan vara det jag saknat mest med henne, all denna matlek), vi tog lyckokakor som Anna fick översätta och pratade som vanligt på både in och utandning. Roligt att uppdatera sig lite i alla fall.
I morgon ska jag och min far åka till min faster och farbror på västkusten och segla. Kommer bli jättebra, vädret verkar sådär och jag är typ skiträdd för vatten men annars så.. En chans att använda mina seglarskor och alla randiga tröjor jag har i alla fall. Får se det positivt. Måste packa dock och det är ju inte det roligaste också åker vi klockan sex i morgon, way early!
To much time on my hands
Insåg i morse att jag var alldeles för effektiv igår och därför inte riktigt vet vad jag ska ta mig för denna dag.
Igår hann jag bland annat med ett kiropraktorbesök, handling åt mor och far, registrering till högskolan i dalarna (någon som fattat att jag ska läsa franska?), mottagning av CSNbesked (insåg att hela min augustilön kommer gå till studieavgiften eftersom jag bara får hälften utbetalat innan utbildningen ska vara betald, har jag någonsin nämnt att jag hatar brittiska system?), inskickning av inriktningsval till Leeds (ska läsa internationella relationer), diskat (min favorit sysselsättning i hushållet, diskar alla gånger bara jag slipper laga mat och har ett par möjliga sambos som gärna gör tvärtom), mockat, städat gästrumet som jag bor i och dessutom praktiserat lite hos Adelina, klappade mest små söta kalvar men gav dem lite mat och vatten med i alla fall, kände att jag bidrog stort!
Ni ser själva, finns typ inget kvar att göra idag (utom möjligtvis boka en flygbiljett till Manchester men det låtsas jag inte om, tänker att om jag aldrig bokar flyg kan jag ju inte åka dit..). Tänkte i alla fall planera lite för tonår i morgon och om regnet håller sig borta får Happan nog följa med på en liten promenad. Annars ska jag nog fortsätta med gårdagskvällens projekt att få lite kontakt med en båt i Adenviken (varför går det inte att svara på meddelanden på FB? Fattar de inte hur dyrt det är att smsa till Djibouti?) Det kan ju vara det största problemet med att inte ha fullt upp, man får en himla massa tid över att tänka.. Ikväll verkar det i alla fall som att det blir ett besök på Bambu, kan ju bli nice.
Home is obviously not where your heart is..
Är hemma i Hällabäck sedan ett tag tillbaka. Känns som en riktig mellantid i livet dessa tre veckor som ska spenderas här men känns som att det finns att göra i alla fall. Framförallt när jag slutar låtsas som att jag inte alls ska till Leeds utan börjar ta tag i CSN beslut, boende för de första dagarna, betalning, bokning av flyg, val av inriktning und so weiter..
Har haft fullt upp sedan jag kom hem i fredags i alla fall. Först tonårsplanering i Kärrhult, är bara hemma tre veckor under terminen men känner nog att jag gör min beskärda del med tanke på det.
I lördags lekte vi med hästarna jag och min syster. Eller hon tömkörde sin häst medan jag och Happan mest lekte. Magnes bästa stund på hela sommaren måste varit när jag fick hålla tömmarna, tog inte fem meter innan vi var av vägen..
På kvällen åkte vi till Växjö och sen blev det lite utgång med Adelinas kompis Rebecka och en kompis till henne. Inget vidare ös i Växjö men en helt okej kväll, oklart bara var min logik tog vägen efter midnatt, insåg väl i alla fall att mitt problem inte löstes så lätt.. Annars var Adelina helt klart kvällens bästa med sina karriärundersökningar, där var det ingen som var säker..
Efter fin frukost hos Rebecka bar det av till Adelinas andra vän Rebecka som precis flyttat in i sin lägenhet eftersom hon (tillskillnad från andra som inte researchar tillräkligt) ska börja plugga i Växjö. Skitfin lägenhet hade hon. Adelina släppte ut hennes fåglar men jag vägde nog upp det genom att rädda micron från demolering..
Var tillbaka i Burseryd lagom till gudstjänsten där vi informerade så fint om tonårslägret.
Gårdagen spenderades med lite uppackning (eller i alla fall uppflyttning av resväskan), en runda till Gislaved för att köpa presenter till Adelinas arbetsgivare och en plattång till mig, organisation av mammas bokhylla och lite tömkörning i skogen med Magne då jag fick den stora äran att agera vagn..
Idag har jag organiserat klart mammas bokhylla, jag borde nog bli bibliotikarie, tycker faktiskt att det är skitkul med böcker. Första gången jag var hemma hos Calles föräldrar, som kan ha den största mest välorganiserade och kompletta bokhylla någonsin märkte jag inte ens hur lång tid pannkakorna tog för jag var så fascinerad av alla böcker. Undrar om dom vill anställa mig att hålla ordning på alla böckerna så kan jag stanna i Kalmar, har dessutom hört att om man bor där så lagar Calles farmor mat till en typ hela tiden och hon är mycket bättre än Calle på det.
Idag har det gått en vecka. Konstig vecka, känns som du åkte igår samtidigt som du redan har varit borta alldeles för länge..
Försöker längta tillbaka dit men minns bara regn..
All good things must come to an end
Sista dagen i Kalmar för denhär gången. I morgon sitter jag på tåget härifrån för sista gången den här sommaren.
Har svårt att förstå vart sommaren tog vägen. I början av Juni kunde den inte ha gått snabbt nog, jag önskade att den skulle springa iväg så det kunde bli September och jag fick åka till England. Inte riktigt så det känns nu. Det blev inte riktigt som jag tänkte när jag tackade ja till jobbet här nere, framtiden får väl utvisa om det blev bättre eller sämre..
Har i alla fall trivts bra på jobbet större delen av tiden. Är ganska nöjd med mig själv att jag klarat av ett jobb som jag för bara ett drygt år sedan såg som min största mardröm. Upphör nog aldrig att förvånas över min egen förmåga att göra saker jag är rent livrädd för. Har utvecklats en hel del både genom att ta hand om denna kvinna och kanske inte minst genom kollegorna jag lärt känna. Får mig verkligen att inse att världen inte är svart eller vit och att jag verkligen ska vara tacksam för den skyddade miljö jag trots allt vuxit upp i under mina första nitton år. Har lärt känna mycket människor här i Kalmar som jag normalt aldrig hade umgåtts med och jag vill i alla fall tro att det gör mig lite mindre trångsynt..
Har även haft enormt roligt med Antons kompisar. De har fått mig att inse att det finns människor även i det här landet som faktiskt är mer som jag. Börjar mer och mer inse att det kanske inte är några större fel på mig, att känslan av att inte höra hemma handlat mer om otur och konstiga val än medfödda defekter. Har verkligen trivts bra i det här gänget där de sidorna hos mig som jag normalt försöker dölja faktiskt uppskattas. Att dessutom ha träffat någon som vänt upp och ner på allting på det här sättet var kanske inte alls vad jag önskade men inbillar mig någonstans att det måste finnas en mening med det också. Oavsett är jag väldigt tacksam mot dessa människor som hjälpt mig att återfå hoppet om ett liv i landet där jag råkade födas.
Slut på östkustsboendet för denhär gången alltså, får väl se om det fortfarande finns en längtan hit i December..
Life is a rollercoaster, just got to ride it..
Har påbörjat nedräkningen nu. Får väl se om du får rätt och jag glömmer vad det är jag räknar ner till innan mitt eget flyg ens hinner lyfta. I doubt it. Tror att det är större risk att du blir uppäten av en haj (har man såna på afrikas östkust?) alternativt att Jack Sparrows kompisar i tracksuits skjuter bestick på er. Tror det är lungt med isbergen i alla fall..
Upptäckte igår då jag under en svag stund övervägde en annan karriär att en i stort sett identisk utbildning till den jag ska åka till Leeds, alltså en äcklig industristad i norra England, för att läsa finns i Växjö, alltså Växjö i Sverige, Växjö två timmar från mitt älskade Hällabäck, Växjö som ligger en timme från Kalmar. Guess who's flying high right now..
Känns bra att veta att jag inte måste älska Leeds, känns bra att om jag faktiskt tröttnar på den avslappnade (läs extremt oorganiserade alternativt lätt berusade) mentaliteten i landet där solen aldrig skiner och paraplyna blåser sönder så kan jag, utan att för den skull ge upp mina drömmar om att rädda världen det minsta, komma hem till älskade, välorganiserade, jobbigt överlägsna, snörika alternativt soliga, rena Sverige igen och helt enkelt skylla min tidigare kärlek till Bettans lilla ö på tillfällig sinnesförvirring.
Bara vetskapen om att det är okej att inte trivas, vetskapen om att jag faktiskt inte behöver välja, vetskapen om att ifall jag känner likadant om fyra månader som jag gör idag så kan jag komma tillbaka, vetskapen om att jag faktiskt kan få allt jag just nu vill ha (om jag bara väntar till augusti om ett år) gör att jag återigen ser fram emot Leeds. Nu vill jag dit. Jag vill dit och på riktigt känna efter om det var England jag blev kär i förra året eller om det snarare handlade om illusionen av att ha vuxit upp..
I'm weird cause I hate goodbyes?
Det kändes inte så idag. Det gjorde bara ont. Jag ville inte att du skulle gå. Det fanns inget bitterljuvt i vårat avsked. Bara en önskan om att få träffa dig mer, lära känna dig bättre, en insikt att jag kännt dig allt för kort tid för att det ska få göra så här ont. En vetskap att om det jag alltid drömt om visar sig vara just det så finns inget oss. Jag säger fyra månader, du tre år. Jag kan inte tänka så.
Du säger att du inte förstår vad jag ser hos dig. Det är de små sakerna. Att du säger att jag är söt när jag spelat paintboll i ösregn i tre timmar och är helt blåslagen och dyngsur. Att du kommer med cheeky komentarer för att sen få dåligt samvete när jag spelar sårad. Hur ont det gör i dig varje gång vi säger hej då. Att du kommer ihåg varenda dålig sång som spelades den där kvällen. Att du faktiskt tror att jag är ämnad för något mer. Mitt dåliga samvete när jag ser brännmärket under ditt högra öga. Hur du får mig att skratta fast det känns som hjärtat ska brista. Dina blåa ögon. Hur du väljer den längsta omvägen du kan komma på när du ska följa mig hem, trots att du bor åt andra hållet. Och tusen andra saker som gör dig till den du är..
Fyra månader, du får leka krig och jobba på brännan och jag får inse att jag är trött på smala tegelhus, magnoliafärgade heltäckningsmattor, dåliga vägar och smuts. Det är i alla fall så jag måste tänka nu..
Saturday
Idag blir en riktig mellandag som det känns just nu, jobbade ju lite i morse annars bara tvättat och softat idag. Försöker bestämma om det är bra att jag får vara för mig själv en dag och faktiskt försöka få lite ordning på allt som snurrar i huvudet eller om det kanske är direkt farligt..
Tre dagar kvar nu. Sen spelar det ingen roll längre. Sen kan jag lika gärna vara i Leeds.
..and you never will be mine..
Har varit tillbaka i Kalmar sedan söndags. Delar nu lägenheten med Laila och Kenth vilket innebär riktig mat som en trevlig omväxling.. Har jobbat litegrann, alltså spelat ganska mycket kort, powernapat, spelat bochia och sett Dansar med vargar (allt utom sista 20 minuterna) Martin tyckte jag hade missat något som inte sett den innan, jag tycker det är för lite vargar för att den ska vara intressant.
Fick ett spontant behov av att åka till Gullbranna i tisdags. Blev fyra timmar tåg dit, fyra timmar tåg hem och nästan 20 timmar på plats. Var jätteroligt att se tonåringarna. Hoppas verkligen jag hittar en tonårsgrupp i Leeds som funkar.. Annars var lägret som vanligt, mycket tonåringar, mycket frikyrkliga människor, ett helt okej väder, mycket köer och en hel del tokigheter.
Trots att jag var ganska sliten efter mitt dygn borta från Kalmar (man sover inte helt bra på en tom luftmadrass i ett tält som delas med tre fnittriga sextonåringar, by the way) blev det musik på Larmtorget i gårkväll. Jag fascinerades återigen av Kalmarbornas mycket stela inställning och saknade västkusten litegrann. Theo gjorde sitt bästa för att sänka stämningen ytterligare. Medan Karl spenderade större delen av kvällen med att skrämma bort servitriser samt att vara mycket oförskämd (något som resulterade i att hans ansikte nog aldrig blir sig likt). Kändes nästan bra när Calle kom så det kunde hoppas på någon annan som omväxling.
Idag har jag hängt med fönsterputsaren. Han väckte mig ogudaktligt tidigt och jag överväger starkt att sova lite till innan jag ska vara på jobbet vid fem.
Är med största sannolikhet så att det idag är exakt en månad till jag flyttar. Måste boka biljett.. Inställningen till Leeds är densamma. Hoppas fortfarande på en förrändring efter tisdag. Då blir det att se fyra månader framåt, vill just nu inte tänka en dag längre än så.. How can it hurt so much when it feels so right?
Everything is changing
Vet att jag lovade en paus på grund av dåligt humör.. Behövde dock skriva av mig lite, räkna inte med några glada miner..
Har flyttat ur mitt rum idag. Får bo i det nyblivna "gästrummet" till jag lämnar Sverige för ett magnoliafärgat rum med heltäckningsmatta någonstans i Leeds.
För en månad sedan såg jag fram mot denna flytt något enormt. Det var det enda jag kunde tänka på. Jag spenderade timmar framför datorn med att försöka sätta mig in i hur allting kommer att vara, hur allting fungerar där. Började räkna ner dagarna samma dag som jag landade i Sverige. Längtade efter allt jag skulle få lära mig, alla nya människor jag skulle få träffa. Vetskapen att jag skulle tillbaka till det land där jag trivs bäst. De två timmarna på flygplanet då man bestämmer sig för vem man vill vara under den närmaste tiden av sitt liv. Chansen att helt göra sig av med de sidor av sig själv, de minnen man inte längre vill ha och vara precis den versionen av sig själv man tycker bäst om. Nu är det bara en dryg månad kvar till jag sitter på planet och längtan är borta. Den är ersatt av en ångest som inte alls är jämförbar med den skräckblandade förtjusning jag alltid känner när jag kastar mig ut i något helt främmande och bara kan hoppas att jag landar på fötterna. Det enda jag längtar efter nu är så fel att jag knappt klarar av att se mig själv i spegeln. Varje gång jag ler och hjärtat slår dubbla slag påminns jag om att det samtidigt är någons hjärta som kommer närmre och närmre att krossas och oavsett vems det blir kommer det att göra ont längre än jag vill tänka på. Vill bara stänga ögonen och låtsas som att allt kommer bli bra, trots att jag vet att det är omöjligt. Oavsett hur de närmaste tio dagarna blir kommer det att sluta i tårar..
Nothing I could do could protect me from you, God knows I've tried!
Semester
Har en bra semester.
Var på Liseberg igår, trots lite missöden och det faktum att inget längre ger dom kickar Anna är ute efter var det en mycket bra dag med mina trevliga vänner.
Idag var jag i jönköping med Gabby och köpte hatt till Lina och Thereses 20 års fest på lördag. Gabrielle kommer för alltid vara min BFbästis, tycker enormt mycket om dig!
Jag hade ju allting så himla bra uträknat, visste vad jag ville, vad jag skulle göra härnäst. Fanns ingen att ta hänsyn till, ingen som jag brydde mig om. Jag ville inte det här, jag gjorde allt jag kunde för att att slippa och ändå känner jag nu så här. Jag borde vara glad nu, mindre än två månader innan min drömflytt. Istället kan jag inte sluta tänka på hur lång tid det är kvar till december och att det inte är jag utan någon annan som borde längta dit. Vet vad jag vill men har svårt att se ifall konsekvenserna är värda det. Önskar just nu att denna veckan går fortare än någon annan i hela mitt liv och att den sjuttonde augusti aldrig kommer.
Känner inte alls att mitt liv är det mest orättvisa någonsin och att det nog är mest synd om mig i hela världen, därför tar vi nog en liten paus här, återkommer när det känns värt det igen..
Lätt tjurig.
Förutom att min mage och huvudet hade åkt till Liseberg utan resten av kroppen. (snurrandet kan också ursälktas av en enorm oförmåga att använda uttrycket "nej tack, det är bra nu") hade jag ett par härliga missöden:
När jag var på socialförvaltningen för att skriva på mina lönepapper bröt jag av cykelnyckeln i låset. Lailas lås på Lailas cykel. Fick tillslut upp det efter att erkännt det hela för Kenth. Ska nu köpa ett nytt lås till hennes cykel då detta är obrukbart..
Jag tog hissen när jag skulle lämna huset eftersom jag hade en jättestor resväska. Gissa vem som blev inlåst. Tog fem minuter innan jag insåg vad jag gjort för fel. Fem ganska ångestfyllda minuter. Finns risk för en begynnande hissskräck nu.
När jag kom till värnamo insåg jag att tåget jag skulle åka med till smålandsstenar visade sig vara en buss. Var jättespännande att se hela sydvästra småland på vägen hem. Inte.
Idag har jag fått halva håret avklippt. Misstänker att Lovisa räddade vad som räddas gick men det är väldigt kort..
Gick sen på banken och fick ut hela min lön i kontanter. När det känns okej får man för lite pengar..
Eftersom jag plötsligt hade en del kontanter bestämde jag mig för att betala tillbaka en skuld och spenderade en liten stund hos Ester och Marcus.
Just nu håller jag på och tömmer mitt rum så att min lillebror ska kunna flytta in i slutet av sommaren. Inte, jag hänger på facebook och bloggar..
Ska till Smålandsstenar igen i eftermiddag och fika med fröken Lorentzon, ska se om det hänt något i hennes liv. Sällan vi ses så här ofta så det känns lite ovant..
Skulle vilja påstå att det var längesen neggo-anna besökte sin blogg så vill därför påpeka att timingen på vissa områden i mitt liv alltid suger och att jag anser detta vara mycket, mycket orättvist. Släng därtill in faktumet att jag av någon anledning ska dras med dåligt samvete på grund av andras beteende. Tänker tjura över detta ett tag, lyssna på deppig musik och drömma om en värld där ens känslor är okej..
Sen åker jag och fikar med Emilia, depressionerna blir kortare och kortare ju äldre Anna blir.
beach
Blev därför en väldigt lugn dag. Förutom min telefonterror på familjen andersson/petersson som resulterade i att vi fick ta nattbussen hem, vilket var förvånandsvärt ospännande.
Hade en väldigt trevlig kväll som började med god middag tillsammans med våra två chaufförer (thats how cool we are) och Karls lilla flickvän. Lovade henne att se till att han kom hem, att han inte rökte, inte raggade på andra tjejer eller blev för full. Skulle nog ge mig själv godkännt. Ganska svagt G men han kom hem i alla fall.. Hade trots mitt halvtaskiga facit som pojkvänsvakt alltså en väldigt trevlig kväll. Har hittills funkat mycket bra att överta Antons gamla kompisar. Trots att de i stort sett bara består av killar. Har även upptäckt att det är lite mindre drama med sådana, överväger att i framtiden bara ragga bekanta i militära, manliga kretsar.
Nu börjar jag få bråttom till tåget som går vid tre (eller fyra om jag missar det första, eller sex om jag missar det med, har alltså ingen vidare motivaion). Måste packa och måste hitta sociaförvaltningen igen för att skriva på mina tjänstgöringsrapporter. Oklart om jag i stånd att använda min cykel..
On my way back home
Tänkte komma hem i morgon. Ni kan börja planera välkomstfesten nu om ni vill. Känns bra med lite ledighet. Tycker inte så mycket om mitt jobb just nu. Inte ens superpositiva Anna klarar av att vara på topp alltid. Börjar tröttna på att spendera mina dagar med människor som bevisar att man kan ha en mental mognad på en sextonårings nivå fast man fyllt 40. Tur man har en vikariekollega som man kan ha lite vettiga samtal med. Typ om vem som skulle ha högst social status på en fest dit hela världen var bjuden. Vi löser verkligen världsproblem jag och Martin.
Nu efter att spenderat mer än ett dygn på jobbet med för lite sömn ska det packas och fixas lite i lägenheten (och powernappa). Ikväll blir det Strand i Borgholm för Anna och Karl, oklart om någon mer vill umgås med oss. Annars kan det nog bli en bra kväll i alla fall, Karl anser sig nämligen stå i tacksamhetsskuld till mig eftersom jag (citat:) "är så jättesnäll" (slut citat) så jag räknar med mycket fjäsk. Oklart dock vilken av mina personligheter han träffat, hoppas hon håller sig framme idag..
Jobbar även på att få låna Laila och Kenths stuga, får se hur det går med det projektet. Annars brukar ju nattbussar bjuda på spännande äventyr och dessutom hittar ingen bättre än oss över ölandsbron efter vår midsommar..
Såg förresten Pride and predjudice (den riktiga versionen utan storbritanniens kanske mest överskattade benrangel i huvudrollen) i veckan. Behöver få tillbaka min romantiska bild av landet jag ska flytta till. Just nu ångrar jag mig mest och minns hur fult allt var.. Älskar Jane Austen framförallt för hennes underbara ordval. Mr. Darcys första frieri kan ju vara det värsta som någonsin framförts..
