..and you never will be mine..
Har haft mitt livs första semester (oklart om man får säga så med tanke på att jag inte fick betalt?) Den var bra i alla fall. Innehöll en hel del umgänge med människor som jag nog borde prioritera högre. Åkte till Liseberg, fikade i metropolen smålandsstenar, bytte rum, hängde med familjen, köpte en hatt, gick på 20års fest med mina gymnasievänner. En något oväntad succé.
Har varit tillbaka i Kalmar sedan söndags. Delar nu lägenheten med Laila och Kenth vilket innebär riktig mat som en trevlig omväxling.. Har jobbat litegrann, alltså spelat ganska mycket kort, powernapat, spelat bochia och sett Dansar med vargar (allt utom sista 20 minuterna) Martin tyckte jag hade missat något som inte sett den innan, jag tycker det är för lite vargar för att den ska vara intressant.
Fick ett spontant behov av att åka till Gullbranna i tisdags. Blev fyra timmar tåg dit, fyra timmar tåg hem och nästan 20 timmar på plats. Var jätteroligt att se tonåringarna. Hoppas verkligen jag hittar en tonårsgrupp i Leeds som funkar.. Annars var lägret som vanligt, mycket tonåringar, mycket frikyrkliga människor, ett helt okej väder, mycket köer och en hel del tokigheter.
Trots att jag var ganska sliten efter mitt dygn borta från Kalmar (man sover inte helt bra på en tom luftmadrass i ett tält som delas med tre fnittriga sextonåringar, by the way) blev det musik på Larmtorget i gårkväll. Jag fascinerades återigen av Kalmarbornas mycket stela inställning och saknade västkusten litegrann. Theo gjorde sitt bästa för att sänka stämningen ytterligare. Medan Karl spenderade större delen av kvällen med att skrämma bort servitriser samt att vara mycket oförskämd (något som resulterade i att hans ansikte nog aldrig blir sig likt). Kändes nästan bra när Calle kom så det kunde hoppas på någon annan som omväxling.
Idag har jag hängt med fönsterputsaren. Han väckte mig ogudaktligt tidigt och jag överväger starkt att sova lite till innan jag ska vara på jobbet vid fem.
Är med största sannolikhet så att det idag är exakt en månad till jag flyttar. Måste boka biljett.. Inställningen till Leeds är densamma. Hoppas fortfarande på en förrändring efter tisdag. Då blir det att se fyra månader framåt, vill just nu inte tänka en dag längre än så.. How can it hurt so much when it feels so right?
Har varit tillbaka i Kalmar sedan söndags. Delar nu lägenheten med Laila och Kenth vilket innebär riktig mat som en trevlig omväxling.. Har jobbat litegrann, alltså spelat ganska mycket kort, powernapat, spelat bochia och sett Dansar med vargar (allt utom sista 20 minuterna) Martin tyckte jag hade missat något som inte sett den innan, jag tycker det är för lite vargar för att den ska vara intressant.
Fick ett spontant behov av att åka till Gullbranna i tisdags. Blev fyra timmar tåg dit, fyra timmar tåg hem och nästan 20 timmar på plats. Var jätteroligt att se tonåringarna. Hoppas verkligen jag hittar en tonårsgrupp i Leeds som funkar.. Annars var lägret som vanligt, mycket tonåringar, mycket frikyrkliga människor, ett helt okej väder, mycket köer och en hel del tokigheter.
Trots att jag var ganska sliten efter mitt dygn borta från Kalmar (man sover inte helt bra på en tom luftmadrass i ett tält som delas med tre fnittriga sextonåringar, by the way) blev det musik på Larmtorget i gårkväll. Jag fascinerades återigen av Kalmarbornas mycket stela inställning och saknade västkusten litegrann. Theo gjorde sitt bästa för att sänka stämningen ytterligare. Medan Karl spenderade större delen av kvällen med att skrämma bort servitriser samt att vara mycket oförskämd (något som resulterade i att hans ansikte nog aldrig blir sig likt). Kändes nästan bra när Calle kom så det kunde hoppas på någon annan som omväxling.
Idag har jag hängt med fönsterputsaren. Han väckte mig ogudaktligt tidigt och jag överväger starkt att sova lite till innan jag ska vara på jobbet vid fem.
Är med största sannolikhet så att det idag är exakt en månad till jag flyttar. Måste boka biljett.. Inställningen till Leeds är densamma. Hoppas fortfarande på en förrändring efter tisdag. Då blir det att se fyra månader framåt, vill just nu inte tänka en dag längre än så.. How can it hurt so much when it feels so right?
Kommentarer
Trackback
