One week done loads to go

It's been one week and I have so forgotten how to speak swedish, just as Marcus predicted. NAT!

En vecka, en del av mig fattar inte att jag varit har sa lange, jag steg ju pa flyget i morse.. En annan kenner att jag varit har sa lenge jag kan minnas. Bada er dessutom splittrade i fragan huruvida det er dags att aka hem med det samma.

Familjen er toppen, verldens snellaste menniskor som gor allt for att jag ska ha det bra. Kunde inte haft det bettre ner det geller dem, verkligen! Vad jag saknar sa att det gor ont och tararna flodar over er alla mina venner hemma i sverige. Venner over huvudtaget faktiskt. Ganska ensamt her i detta konstiga land der jag inte kanner nagon och folk tror att jag er lite slow nar jag inte forstar vad de seger.. Saknar nagon att beretta om alla knasigheter Idha och Mike seger eller Robsons dumma pahitt. Er seker pa att allt kommer att ordna sig, framforallt ner jag borjar blugga i september men just nu kenner jag mig ganska liten och ensam.. Borjar nog forsta vad jag gett mig in pa och att det inte er sekert att jag hade akt om jag gjort sa fran borjan..

Tenker mycket pa alla der hemma.. Hoppas att jag kan ordna en dator snart sa jag inte kenner mig riktigt lika isolerad.. 
Hoppas att mitt nesta inlegg kan vara lite mer positivt ocksa.. 

Take care, miss u all <3 


24

Om 24 timmar sitter jag på planet till England. Har inte fattat det själv än. Tar nog ett tag innan jag märker att det är mer än en semester. Det är en av mina äldsta drömmar som ska uppfyllas. Minns hur jag som 5åring drömde om att bo i England. Då var England för mig synonymt med Robin Hood, prinsessor, riddare, hästar, slott och medeltid. Idag har jag väl nåts av insikten att de tyvärr lever i samma århundrade som vi, att de har bilar och inte droskor och att jeans nog är vanligare än klänningar med inbyggd korsett. Jag längtar efter dåligt isolerade stenhus, byar i Midsommer känsla, London, människor som pratar det bästa språk jag vet, att få ta en paus från mitt liv för att sedan komma tillbaka och veta vad jag vill göra med det (inte troligt!) Konstigt nog är jag inte ett dugg orolig, samma magkatarrskänsla i magen som vanligt men morgondagen genererar mindre nervositet än talet på karnelevalen. Osäker på om denna brist på oro är ett tecken på likgiltighet, oförmåga att se konsekvenserna av mitt beslut eller förtröstan, hoppas på det sista alternativet..

Kommer sakna er men är hemma innan ni hunnit märka att jag är borta.
Det är så många som jag vill säga så mycket till men jag får väl hoppas att jag under dessa nitton år gjort ett okej jobb med att visa vad människor faktiskt betyder för mig..
The girl next locker, jag kommer snart hem igen, du klarar dig till dess, du kommer hitta ett jobb och allt blir bra. Blir det inte bra så ska jag fortsätta göra mitt bästa för att hjälpa dig ur det, är bara ett hav bort. Behöver du någonsin en boost för självförtroendet, kom ihåg mina ord för det är precis så jag tänker kring dig och de tre år jag fått vara din vän hittills.
The babysitter, tror att du kan behöva denna paus från mig för att orka resten av vår vänskap. Tänk på hur mycket te och popcorn du sparar när jag inte är hemma, hur många tårar du slipper torka, hur mycket merarbete jag ger dig. Du kan ju drömma om att du skulle få klona mig, du skulle säkert göra en bättre version och sen inte vilja ha mig tillbaka.
The partner, Kom ihåg vad jag skrev och vad jag menade med orden, inte hur du tolkade dem. Hade inte haft tre så bra år utan dig. Du betydde jättemycket för mig under gymnasiet och det ska du minnas oavsett åt hur skilda håll våra liv bär av. Om det är någon som förtjänar att lyckas med allt i livet så är det du. Tack för allt fika och alla skratt.

Min tid i Sverige avslutas med en äkta svensk midsommar, regn, sill, golf och grillat med några av mina bästa vänner. Kan inte bli bättre.

Surprise

Var hos Ester och Marcus igårkväll. Hade efter ett desperat samtal från Ester för ett tag sedan misstänkt att det var något fuffens på gång men när jag kom dit på avtalad tid och det inte fanns någon annan bil än deras där så kände jag mig ganska dum.. Visade sig dock att alla andra vännerna satt i Tvrummet och tryckte. Blev en mysig kväll med god middag och efterrätt och en hel del prat. Fick dessutom en otroligt söt present av mina vänner, en Mina vänner bok som de alla skrivit i. Tänkte bjuda på några av mina favoriter i denna bok: Marcus svar på klass=övre medelklass, Att Bosse heter Bo-Arne, med bindestreck och Marias utvikningsbild.. De påstår att de är rädda att jag ska glömma dem när jag är borta, ingen risk. Kvällen avslutades med drinkpartaj med Marcus och Ester när gamlingarna gått hem, de missade min dip, synd för dem :P

Om det är några som jag verkligen kommer sakna när jag är borta så är det dethär gänget. Vissa av dem har funnits i mitt liv sedan jag var åtta år, det är mer än halva mitt liv det är till ganska stor del ert fel att jag blev sådan här :P Alliansförsamlingen i Burseryd har varit mitt andra hem så länge jag kan minnas och det känns jättekonstigt att höra dem prata om läger, musikaler, tonår och uv och veta att allting kommer rulla på utan mig också.
Tycker att det är ett under att ni som sett mig vid mina värsta stunder i livet, tårar, trötthet, tykighet, bitchlookar, ångest, ilska, med fett hår och utan smink ändå säger att ni kommer sakna mig.. <3  


Delar av det tonårsgäng som format mig, halmstad för två år sedan..

Sista ridturen

Är mycket sista just nu. Igår var jag i Gislaved för troligtvis sista gången innan jag åker. Träffade min faster för sista gången och min lilla Adelina med för den delen. Idag var jag och red för sista gången, fikade med familjen Malmborg för sista gången, handlade på Acenter och så vidare.

Blev i alla fall en trevlig ridtur trots lite regn. När Ester ringde och frågade om vi kunde rida lite tidigare för veterinären skulle komma med trodde jag att hon drev med mig men det regnade inte så farligt och vi hade det riktigt mysigt ute i skogen Ester, jag och hästarna. Kommer verkligen sakna pållarna jättemycket i England, kommer få sån abstinens.. Nu ska jag försöka packa så klart som möjligt utan den väskan som pappa har haft med till Irland. Ikväll blir det en runda till Ester och Mac, sista kvällen hos dem innan jag åker..

Minigolf

Känner att min uppdatering sackar lite. Tänkte berätta lite om en trip som jag och några av mina klasskompisar gjorde i måndags. Gabby hade kommit på idén att spela minigolf. Vi diskuterade var och hur mycket banan vid stationen i Anderstorp än lockade blev det campingen i Värnamo. Jag började sådär emn i halvlek ledde jag stort. De resterande nio hålen är bara en dimma av otroligt många slag och det slutade med att jag var nästan lika dålig som Gabby. Vi bestämde att vi skulle dränka våra sorger, eller i Linas fall fira segern, på McDonalds där vi också träffade Bea och hennes syster. Blev även en liten glass på väg hem till Emma där vi avslutade kvällen med att titta på film från karnelevalen. Sen bar det av hem med Lina, efter många kramar och hejdå. Kan fortfarande inte fatta att jag inte kommer träffa dem mer innan jag åker.
Kommer alltid att komma ihåg gymnasietiden som en toppentid, en av de bästa i mitt liv och det tack vare er, alla våra dagar i skolan, alla skratt, middagar, omvägar för att slippa möta vissa människor, alla skandaler, rädslan för oasen, alla ridturer, fikor, fester, ostädade toaletter, korkade uttalanden, myskvällar, idiotiska påhitt, allt ni varit för mig.
Jag hoppas att ni alla tjejer vet vad ni är för mig, att jag under tre år lyckats få er att förstå det, för ni har verkligen betytt jättemycket för mig och jag kommer alltid att komma ihåg er <3

Igår gick dagen till stor del åt till att packa. Hatar det av hela mitt hjärta! Idag har jag också hållt på med lite småfix, varit i Anderstorp och Gislaved en snabbis, packat, tvättat osv. Dessutom har jag varit hos tandläkaren. Inga hål denhär gången heller, 19 året gillt :P Planen för i morgon är att dagen i stort sett ska spenderas med Ester. Blir en ridtur på pållarna och sen bär det av dit på kvällen med :)


Emilia

I söndags eftermiddag bar det av till smålandsstenar för att träffa och säga hejdå till en av mina absoluta favoriter. Dagen/kvällen såg istort sett ut som alla andra vi spenderat ihop. Softa i hängmattan, äta mackor och dricka oboy (spillde ingenting), titta på tv och framförallt prata, med Emilia kan man diskutera allt, vi har tillräkligt lika åsikter för att inte bli ovänner men tillräkligt olika för att kunna prata om samma ämne i de femton minuter som ett bra samtalsämne ska räcka. Dessutom blev det en promenad till Skeppshult för att köpa mjukglass. Denna promenad bjöd som vanligt på härliga skoskav dock gjorde benhinneinflamationen sig inte gällande alls trots att jag hade tygskor och vi slapp både regn och ormar, skulle nog påstå att det var en av de bästa promenader jag gjort mellan smålandsstenar och skeppshult. En av de roliga sakerna med promenaden var dock att Emilia får idén att gå till statoil och köpa mjukglass, sen frågar hon om jag har bil vilket jag hade, vi pratar om något annat en stund och sen frågar hon om vi ska gå till skeppshult och jag hänger på. Lagom vid EAB kommer frågan: Varför tog vi inte din bil? Jag tänkte ju såklart att när hon frågar om jag har bil och sen säger att vi ska gå så vill hon uppenbarligen gå, inte åka bil. Bra kommunikation? haha

Tack så mycket Emilia för att du varit en så härlig vän de senaste fyra åren. Tack för alla skratt, diskussioner, råd, mackor du bjudit mig på under tiden. Du är verkligen en sådan person som jag kan vara utan i månader men när jag väl träffar dig är allting som sist vi sågs och jag hoppas att du kommer ha en toppentid medan jag är i England, så ses vi när jag kommer hem :)


Tycker lika mycket om dig idag som då <3

Nedräkning

Om sex dagar bär det av till England för de närmaste sex månaderna i alla fall. Känslorna kring detta åker fortfarande bergochdalbana dock är jag mer pepp nu än någonsin tidigare. Har inte längre något bättre runt mig för tillfället. Kan nog äntligen fokusera på det faktum att jag till slut ska uppfylla en av mitt livs största drömmar, en dröm som jag annars skulle ångra för resten av mitt liv att jag inte tog tag i. Visst finns det många saker och inte minst människor som gör att jag gärna skulle vara kvar här hemma, är dock övertygad att av de bra sakerna och personerna är allt kvar när jag kommer tillbaka. Har faktiskt börjat förlika mig med tanken på att livet här hemma kommer att fortsätta utan mig, känner mig inte riktigt som en del av det som händer här längre, saker spelar mindre roll än tidigare, samtidigt som allt är så mycket viktigare än någonsin. Just nu gäller det att ta vara på allt som händer, det finns inte längre någon chans att ångra sig och gå tillbaka..

Gårdagen spenderades med tjejerna från skolan, en helt okej kväll först hos Elin och sen i Gislaved hos Martin. Kanske blir en minigolfrunda i morgon också.. Vi får se :)
Everybodys changing and I dont feel the same
Dock kommer jag alltid att minnas de tre år vi haft tillsammans på gymnasiet som de bästa under min skolgång.

Förmiddagen spenderades i kyrkan och trots att jag somnade alldeles för sent så blev det en trevlig gudstjänst :)
Vad resten av dagen bjuder på återstår väl att se, fint väder ute i alla fall.

Dag ett

I mitt liv som arbetslös, så uttryckte min underbara syster det igår. Känns faktiskt helt okej med tanke på att jag bara kommer vara arbetslös i 12 dagar, det kan man väl överleva?
Överhuvudtaget har denhär dagen kännts mycket bättre än vad jag föreställt mig. Det gör inte så ont att inte vara i skolan idag som jag väntat. England lockar mer och mer. Jag har förstått vad som är värt att prioritera i framtiden:
Fick ett sms strax efter midnatt igår när jag fyllde år. Från någon vars förtjänst det till stor del är att jag är den jag är idag, någon som jag är skyldig otroligt mycket. Att få höra hur du i den mardröm ni just nu är i ändå tänker på mig och den jag blivit är värt mycket.
Orden i studentmössan som delvis täcks av Lena Janssons namnteckning och framförallt vännen som skrev dem.
Att efter så lång tid återigen kunna prata och skratta med någon som för längesedan betydde väldigt mycket.
Vännen som har minst lika mycket ångest inför framtiden som jag men ändå lägger sin energi på mig.
Blommorna som fyller nedervåningen och alla tankar bakom dem.
Det andra gör ingenting, jag kan lämna allt jag inte vill ha med mig bakom mig nu.

I går firade vi min födelsledag lite grann innan jag och systern åkte till Göteborg. Körde på känsla eftersom tingstatunneln var full av vägarbete och är mycket nöjd med vår insats :P Sen gick vi på Romeo och Julia på operan, jättemysigt tycker jag :) Toppen roadtrip med Adelina <3

Förmiddagen idag spenderades i Kärrhult med två små ridturer på pållarna. Hur mysigt som helst! Sen bjöd Börje och Joel på fika :) Resten av dagen har bestått av lite småfix här hemma..


Studenten

Ester hade rätt, studenten är bara en enda lång väntan. Först väntar man på att dagen ska komma, när den väl är där väntar man på att få åka till Jossy på frukost, väl där väntar man på att alla ska komma så man kan börja, när alla är där väntar man på att åka till skolan och ta kort, sen går man runt i skolan och väntar på att få gå till Lena och äta lunch, där väntar man på att alla ska komma så att de underbara lärarna kan få sina presenter, efter det väntar man på att maten ska bli klar, sedan väntar man på att åka tillbaka till skolan, för att vänta på att få gå in i oasen, väl där väntar man på att få sätta på sig mössan igen eftersom håret är JÄTTEfult, när mössan är på väntar man på att Lena ska komma så att vi får gå ut och väl ute väntar man på att få springa(haha) ner till alla som väntar för att ta emot alla blommor och kramar efter det bär det av till flaket där man får vänta innan man kommer iväg i kortegen som slutar med att man väntar på att åka hem, väl hemma väntar man på att få äta eftersom man är jättehungrig, när man väl fått mat och ätit upp så försöker man prata lite med alla gäster och försöker få dem att förstå hur mycket det faktiskt betyder att de är där (vilket man inte kommer ens i närheten av att göra), sen väntar man på tårtan så att man ska kunna vänta på att få åka till hotellet men först ska man till Johanna och vänta på att gå till Åsen, väl där väntar man på att det ska bli bra musik och det roliga ska börja, tyvärr gör det inte det utan man börjar istället vänta på att Alles kusin ska komma och hämta en, väl i bilen väntar man på att få komma hem och sova. En enda lång väntan alltså, och allt är över så fort.
Trots detta är jag nöjd med dagen, den kunde inte blivit bättre efter omständigheterna. Studenten är verkligen ett tillfälle då man märker vilka som faktiskt bryr sig om en. Vissa personer överraskar en, både positivt och negativt medan andra fortsätter att bevisa hur underbara de är.. Önskar bara att man kunde förklara det för dem, känns inte som att orden alltid räcker till. Ett stort tack till alla som förgyllde min studentdag i alla fall! Framförallt ett stort tack till dig som bevisat att jag undervärderat dig under tre år, att få ha dig som vän är värt mycket!


Det kommer komma en dag då man kan se tillbaka på gymnasietiden och bara se det fina, när den här känslan av saknad, sorg och ångest har försvunnit. Den dagen längtar jag just nu till och har en stark känsla av (förhoppning om) att familjen Dunn kommer göra att den dagen kommer något snabbare än annars..

Sista veckan

Karnelevalen avklarades i lödags och nu finns det inget mer att se fram emot innan studenten. Tre dagar kvar bara, en del av mig vill att de ska bli de längsta dagarna i mitt liv, en annan vill att de bara ska gå över så fort som möjligt. Börjar förstå dem som säger att de tröttnar på sin klass mot slutet av trean. Stämningen är så dålig att man nästan kvävs varje gång man kommer in i klassrummet.  Vad hände med inställningen att vi fixar allt? Att allt är roligt bara vi är tillsammans? Nu är allting jobbigt hela tiden, ingen kan tänka sig att ställa upp för någon annan, vad man än säger är det någon som blir sur.. Kan väl förstå att alla tycker att det är jobbigt just nu men känns bara så synd att man efter tre underbara år ska bli tvungen att komma ihåg en mardrömsvecka precis innan studenten.

Karnelevalen blev helt okej, hade roligt och med tanke på vår bristande ansträgning gick det nog helt okej :) Kvällen blev dock ingen höjdare, för lite mat och vatten under dagen och ingen tid att ladda om. Åkte hem tidigt jag och Alle..

Söndagen spenderades i solen och på hästryggen, där jag trivs bäst just nu ute i skogarna kring Kärrhult bara jag och Athena och inga sura, jobbiga människor.

Igår fyllde morfar år och då blev det öppethus med smörgåstårta och fika, riktigt mysigt :)

Idag blir det en lugn dag: film och betygssamtal kan väl inte kallas så ansträngande. Sen åker jag till Ester så ska vi ut och rida i eftermiddag. Kännns som att det är precis vad jag behöver idag, få vara med pållarna och Ester som råkar vara en av de allra bästa människorna i hela världen.


RSS 2.0