The ordinary life of an extraordinary person

Om sex dagar bär det av till England för de närmaste sex månaderna i alla fall. Känslorna kring detta åker fortfarande bergochdalbana dock är jag mer pepp nu än någonsin tidigare. Har inte längre något bättre runt mig för tillfället. Kan nog äntligen fokusera på det faktum att jag till slut ska uppfylla en av mitt livs största drömmar, en dröm som jag annars skulle ångra för resten av mitt liv att jag inte tog tag i. Visst finns det många saker och inte minst människor som gör att jag gärna skulle vara kvar här hemma, är dock övertygad att av de bra sakerna och personerna är allt kvar när jag kommer tillbaka. Har faktiskt börjat förlika mig med tanken på att livet här hemma kommer att fortsätta utan mig, känner mig inte riktigt som en del av det som händer här längre, saker spelar mindre roll än tidigare, samtidigt som allt är så mycket viktigare än någonsin. Just nu gäller det att ta vara på allt som händer, det finns inte längre någon chans att ångra sig och gå tillbaka..

Gårdagen spenderades med tjejerna från skolan, en helt okej kväll först hos Elin och sen i Gislaved hos Martin. Kanske blir en minigolfrunda i morgon också.. Vi får se :)
Everybodys changing and I dont feel the same
Dock kommer jag alltid att minnas de tre år vi haft tillsammans på gymnasiet som de bästa under min skolgång.

Förmiddagen spenderades i kyrkan och trots att jag somnade alldeles för sent så blev det en trevlig gudstjänst :)
Vad resten av dagen bjuder på återstår väl att se, fint väder ute i alla fall.