The ordinary life of an extraordinary person

Var hos Ester och Marcus igårkväll. Hade efter ett desperat samtal från Ester för ett tag sedan misstänkt att det var något fuffens på gång men när jag kom dit på avtalad tid och det inte fanns någon annan bil än deras där så kände jag mig ganska dum.. Visade sig dock att alla andra vännerna satt i Tvrummet och tryckte. Blev en mysig kväll med god middag och efterrätt och en hel del prat. Fick dessutom en otroligt söt present av mina vänner, en Mina vänner bok som de alla skrivit i. Tänkte bjuda på några av mina favoriter i denna bok: Marcus svar på klass=övre medelklass, Att Bosse heter Bo-Arne, med bindestreck och Marias utvikningsbild.. De påstår att de är rädda att jag ska glömma dem när jag är borta, ingen risk. Kvällen avslutades med drinkpartaj med Marcus och Ester när gamlingarna gått hem, de missade min dip, synd för dem :P

Om det är några som jag verkligen kommer sakna när jag är borta så är det dethär gänget. Vissa av dem har funnits i mitt liv sedan jag var åtta år, det är mer än halva mitt liv det är till ganska stor del ert fel att jag blev sådan här :P Alliansförsamlingen i Burseryd har varit mitt andra hem så länge jag kan minnas och det känns jättekonstigt att höra dem prata om läger, musikaler, tonår och uv och veta att allting kommer rulla på utan mig också.
Tycker att det är ett under att ni som sett mig vid mina värsta stunder i livet, tårar, trötthet, tykighet, bitchlookar, ångest, ilska, med fett hår och utan smink ändå säger att ni kommer sakna mig.. <3