Tuna boy
Hade precis en rolig ordväxling med Robson. Vissa människor som hör mig prata kanske inte tror att jag tycker om den lilla pojken jag har hand om (ska jag vara ärlig händer det nästan att jag också glömmer bort det ibland) Men självklart älskar jag mitt lilla barn (som inte är ett dugg lik de barn jag ska ha i framtiden btw) framförallt när han påminner mig om hur lustig han är.
Efter att ha radat upp alla saker han hatade med att skolan är öppen i morgon (under tiden jag dansade min glädje dans av samma anledning) så stoppar jag om honom. Senaste veckan har han velat att jag ska stoppa om honom som en kokong (or however det stavas) så också i natt och då följde denna dialog:
Good night darling, sleep well. I love you and see you tomorrow.
Love you to Anna! You know what?
No? (yes I do, your stalling)
This bedcover feels like sea weed.
Great you turned in to a sushi.
No, Im a spicy tuna roll!
Your sushi, Good night knäppis!
Good night muppet!
Kan någon ifrågasätta varför vi älskar varandra så mycket (och varför han gör mig galen ibland)?!
