The ordinary life of an extraordinary person

.. var temat för helgens andra och sista predikan (hörde ett antal denna helg eftersom jag följde med Lovisa, Jakob, Gustav och Daniel på ungdomsmöte i Rydaholm, av alla ställen, vilket dessutom var sjukt trevligt..)

Det var faktiskt ett tema som jag behövde höra en del av.. Har den senaste tiden (typ halvåret) fått/vart tvungen(!?) att säga detta ord ett antal gånger, på riktigt.
Annars blir det kanske lätt så att man använder detta, egentligen väldigt kraftfulla, ord alldeles för lättvindigt och utan att egentligen mena det..
Men det senaste halvåret har jag alltså sagt detta ord och verkligen menat det ett antal gånger, dessutom har andra sagt det till mig och, vad jag har förstått, verkligen menat det.. Vilket jag är väldigt tacksam för.
Det finns inget härligare än när man gått runt i evigheter och haft ångest över en trasig ralation och sen löser allting sig bara genom att man sväljer sin stolthet lite grann och säger Förlåt! Oftast visar det ju sig dessutom att den andra person kännt sig minst lika hemsk som man själv.. På dethär viset har jag den senaste tiden (typ halvåret)  fått tillbaka ett antal underbara vänner..

Som de flesta av mina vänner redan vet så är jag mer eller mindre sjukligt besatt av One Tree Hill.. Och självklart kan man inte älska OTH utan att älska seriens underbara soundtrack.. Här följer därför väl valda delar av Haleys sång Halo:

Why do you put me on a pedestal
I'm so up high that I can't see the ground below
So help me down you've got it wrong
I don't belong there

One thing is clear
I wear a halo
I wear a halo when you look at me
But standing from here, you wouldn't say so
You wouldn't say so, if you were me

I always said that I would make mistakes
I'm only human, and that's my saving grace
I fall as hard as I try
So don't be blinded

See me as I really am, I have flaws and sometimes I even sin
So pull me from that pedestal
I don't belong there

Why you think that you know me
But In your eyes
I am something above you
It's only in your mind

Dethär är ju som de som precis som jag följer OTH en sång som Haley skriver till sin man Nathan efter att de brutit med varandra och hon försöker få honom att förstå att hon bara är en (misslyckad) människa men älskar honom jättemycket ändå så att han ska ta tillbaka henne för den hon är och inte för den (numer trasiga) bild han har av henne..

Det mest självklara är ju att tolka detta som att jag känner mig som Haley.. Men så är ju då inte fallet.. Jag är en typisk Nathan; Jag sätter alla människor jag älskar/bryr mig om (till stor del även mig själv) på piedestaler, höjer dem över alla andra, ger dem glorior. Jag förväntar mig alltid lite mer från mina vänner än vad en människa klarar..
Därför gör det också så otroligt ont när mina vänner faller; när de gör misstag och klantar sig.. Just därför att jag förväntat mig lite mer från dem.. De är ju så underbara, de är ju precis sådana som jag strävar efter att vara... Och när det visar sig att de gör minst lika stora misstag som jag så är det hemskt!

Dethär var ett (tamt) försök till en ursäkt till alla mina vänner som känner/ har känt att jag dömer/dömt er; det handlar om att jag älskar er så mycket att jag anser er vara något bättre än genomsnittet.. Förlåt! Självklart har ni lika mycket rätt att vara människor som alla andra! Dessutom vill jag inte vara en av dem som hötter med fingret och ser ner på er när ni gör misstag; jag vill vara den som hjälper till att resa upp er när ni faller; precis som en ballong..