The ordinary life of an extraordinary person

Keane:

So little time
Try to understand that I'm
Trying to make a move just to stay in the game
I try to stay awake and remember my name
But everybody's changing and I don't feel the same

Alla förändras.. Ingen är längre riktigt den man trodde man lärt känna..
Och det värsta är nog när man ser hur mycket man själv har förändrats utan att egentligen tänka på det.. 
Jag är ensam i en värld som jag inte kan hantera..
Trying to make a move just to stay in the game; en lek som jag trodde att jag för så länge sedan tagit avstånd från men sugits tillbaka in i..

Då, när allt var som tyngst, hade jag i alla fall en person som jag kunde prata med, en vän som höll om mig när tårarna inte slutade rinna, en vän som inte var en del i detta knasiga spel som livet innebär, en vän som bara hörde min version av händelsen, en vän som man aldrig behövde oroa sig för att skulle föra någonting vidare.. 
Jag behövde dig då, jag hade inte orkat med en sådan stor förändring utan dig.. 
Idag behöver jag dig inte längre, jag mår bra, jag är glad ändå, jag har nya vänner, jag trivs med det mesta i mitt liv och jag har slutat tänka så mycket vilket gör allt så mycket lättare..
Men bara för att jag inte behöver dig betyder det inte att jag inte vill ha dig; jag vill att du ska vara här, jag vill att du ska lyssna, bry dig, säga att allt ordnar sig, säga åt mig att skärpa mig, göra något åt det knasiga..
Jag har ju ingen som gör det längre.. Ingen som känner mig på det sättet som du gjorde..
Jag säger gjorde eftersom inte heller du känner mig riktigt längre.. Det händer ju saker i mitt liv varje dag, saker som du inte har en aning om.. Jag brukade tänka att "dethär ska jag berätta nästa gång vi pratar!" men när vi väl träffades hade det gått så lång tid att det inte var någon stor grej längre, inte värt att berätta..
Tillslut hade det hänt så många sådana här saker som du inte visste om att jag inte riktigt visste vad jag skulle säga till dig alls.. Vad ska man prata om med en person som en gång visste alla ens jobbigaste hemligheter men idag inte ens kan namnen på de människorna som man umgås med varje dag!?

Den värsta sortens saknad är den man känner till en person som finns i samma rum..
När man egentligen bara kan sträcka ut handen och röra vid den och ändå känns han hundra mil bort..
Är nästan avundsjuk på dig som saknar någon som är på andra sidan jorden, någon som kommer komma hem och älska dig lika mycket som när han åkte.. 

Har i alla fall förstått en sak den senaste tiden; vissa vänner sviker aldrig, man blir inte av med dem hur hemsk man än är.. Hur mycket man än byter ut dem, snackar skit, sviker, ignorerar, det kvittar vad jag gör så är du bara ett förlåt  bort.. Jag älskar dig tjejen och ska aldrig låta dig försvinna igen..
Tack för att du står ut med mig när inte ens jag gör det..

                                    
         Ett av de mest omtumlande                                        Without you I would fall..                     
         åren i mitt liv..

                                             
                                               Höst i Hällabäck <3