The ordinary life of an extraordinary person

Tänk att något så enkelt som 4 bokstäver kan beskriva något så komplext som en person

Detta, mitt första andra inlägg under samma dag, ska faktiskt handla om mitt liv och den saliga blandning av sammanhang där jag ingår; Kyrkan, Klassen, "Gänget", Jaktlaget, för att bara nämna några..
Och idag, när jag satt i kyrkan och filosoferade lite medans jag pratade med Pappa Gud, kom jag fram till hur underbart det faktiskt är att ha så många, så olika vänskapskretsar och hur mycket jag skulle saknat det om det inte var så.

En av grejerna med att ha det på detta viset är hur otroligt det verkar för dem som bara känner mig i ett sammanhang att förstå hur jag passar in någon annanstans; vännerna i kyrkan fattar inte alls hur jag kan ha roligt när jag är på fest, klasskompisarna förstår inte alls grejen med att vara kristen, de flesta av mina kompisar kan inte alls föreställa sig mig blodig och i jaktkläder under tiden man styckar en älg, mina nya vänner kan inte tänka sig att jag någonsin vart full och de gamla förstår inte vad som hänt med den Anna som älskade att festa..

Men jag vill som sagt ha det såhär, jag gillar alla dessa sidor hos mig, mer eller mindre, och de är alla en del av min personlighet!
Anna är en person med många och olika intressen och personlighetsdrag; hon älskar att rida, är kristen, hon har grymt bra betyg, älskar barn, hon älskar att vara i skogen, tycker att hockey är den roligaste sporten som finns, hon älskar att läsa, dagdrömmer en massa, är besatt av Sagan om Ringen, hatar ormar, kan inte laga någon annan (god) mat än couscoussallad, hon har aldrig haft en bästa kompis i mer än nio månader (förutom Erik och Lovisa kanske..), älskar riktiga vintrar, har ett grymt stort behov av att känna sig macho, har en ganska taskig humor, hon älskar att skriva men hatar när någon annan läser det, hon vill bo i stan men älskar Hällabäck, hon är aldrig helt nöjd med det hon presterar, hon älskar att leka krig (paintboll, laserdome osv), är en äkta historie nörd, formligen älskar skolan, hon skulle aldrig klara sig utan sina många killkompisar, med mera med mera, dessutom tänker hon allt för mycket.
Jag är säker på att du känner igen långt ifrån alla dessa personlighetsdrag hos mig (om du inte möjligtvis är min mamma, syster eller kanske Erik) men alla dessa påståenden är sanna och stämmer in på mig.
Är det kanske inte så att de komplexa personerna är de mest intressanta?

Just denna helg är ju ett typexempel på hur många sammanhang jag tar del av; Fredag, hemmakväll pga. traumatisk hemfärd (egentligen skulle jag åkt på tonår), Lördag: hela Hällabäcks jaktlag var här till och från under hela dagen, själv spenderade jag stor del av dagen i min säng och läste.. På kvällen var jag först på Älgfest med jaktlaget, sen blev det tvspel med klasskompisarna och sen tillbaka till en ganska blöt Älgfest och en rykande efterfest, dagen idag har bestått av fika och strunt prat med Evelina, en snabbvisit på favoritlovisas rum, Gudstjänst i kyrkan och körplanering med Ester. Vitt skilda personer och händelser..?

Jag är dessutom säker på att om jag bara haft ett, eller ett fåtal, av dessa umgängen eller intressen så hade jag snart tröttnat oavsett hur kul jag har när jag idag är med dessa personer eller gör dessa saker..