Ännu en måndag
att lägga till handlingarna. Denna var helt ganska vanlig och helt okej. Massa lektioner i skolan, irriterat mig på mina klasskompisar som antinget är allmänt knasiga (Magnus och Lina framförallt) eller bara har sjukt svårt för att veta när saker och ting passar sig (främst Elin men även Lina), tränat med Emma, vart på uv och ätit polkagrisar (blev inget fika för anna eftersom hon, som Ester så diskret uttryckte det, borde skaffa körkort) och dessutom har jag ju fått tillbaka min lilla Gabby som jag saknat så!
Annas huvud är lika snurrigt ikväll som det brukar.. Vet inte all vad jag vill, borde, känner eller tänker! Varför måsste människor förrändras? Varför måsste man glida ifrån de som betytt så mycket? Varför är inte vänskap värt mer än såhär?
Kommer dessa nya, underbara vänner att finnas längre än de tidigare? Längre än du gjorde? Du som skulle finnas där för alltid, du lovade väl det?
Varför kan man inte få det man vill? För jag vet så väl vad jag vill, i alla fall när det gäller dig..
Just nu känns mitt liv precis som E3an från Malmö på väg hem från Falsterbo;
det går för fort, regnar för mycket, är för halt, för ensamt och det känns som att man lämnat det bästa bakom sig. Vad hjälper det att man är på väg hem om man inte vet var hem är eller vem man är när man kommer dit?
Det är i alla fall tur att Anna tagit ett sådant beslut att hon i alla fall inte behöver köra själv, och krockar hon betyder det bara att hon kommer till evigheten lite snabbare...
