The ordinary life of an extraordinary person

I dag, för tre hela år sedan var det en av mitt livs värsta dagar, någonsin! Den femtonde februari 2005 dog min älskade vän och häst Cindy. En av mitt livs hittills största förluster; kommer aldrig glömma dig och aldrig sluta att sakna dig!
Vi hade så många härliga stunder ihop innan du försvann och på sätt och vis är jag nog ändå glad att det gick så fort som det gjorde, hade aldrig kunnat stå ut med att min fina häst skulle bli gammal sjuk..
Kommer ändå aldrig att gömma denna dag; att en häst kan låta på det viset, blicken hon gav mig och hur hon försökte följa med de andra hästarna hem fast hon inte kunde stödja på benet.. Att det första gången tog en halvtimma att lasta henne men när vi sen skulle till Slöinge gick hon direkt in.. Att hon stod och sparkade i transporten för hon ville komma ut, hur hon (som vanligt) mer eller mindre stegrade sig ur den..
Röntgenbilderna sen var en av de värsta saker jag sett; det måste gjort så ogudaktigt ont och ändå litade hon på mig till hundra procent, hela tiden..
Det värsta av allt är nog ändå hur levande en död häst kan se ut, det kändes så hemskt att åka hem och lämna henne där; min fina, älskade vän som hade gjort så mycket för mig..

Kommer alltid att minnas min Cindy och allt roligt vi var med om tillsammans! <3

Idag, den femtonde februari 2008, ska jag dock ha en riktigt trevlig dag!
Har precis vart ute och kört lite bil, pluggat en del historia och om en timme ska jag till min Lovisa för att klippa mig, färga håret och, frmaförallt, leka med min bästis!
Ikväll blir det Tonår och Charader och sen väntar en rolig helg :)