The ordinary life of an extraordinary person

Hade en helt okej dag i skolan idag, trots två prov, halvrolig idrott och en Magnus med begynnande influensa(Min egen diagnos..), har bland annat vart  på Coffea och fikat med Bfflickorna; jättegott.
Även hemresan började, trots en del regn och blåst under tiden man väntade på bussen, riktigt bra. Satt och pratade lite med Henrik, riktigt seriöst faktiskt, något som Anna verkligen saknat.
Det var sen, strax efter att Henrik hoppat av bussen i Löbbo, som allt hände. Bussen är tvungen att stanna eftersom det ligger två träd över vägen. En bil kommer och kör om, den stannar strax framför träden och helt plötsligt faller det ett träd till; rätt på bilen. Såg hur hemskt ut som helst! Anna är total skraj, vill inte dö sjutton år gammal av ett träd i huvudet!
Det är i alla fall i sådana här situationer man är glad att Adam finns; blev nog lite lugnare i alla fall av att han var där..
Sen kommer i alla fall Henrik med motorsågen för att ta bort träden, men de bara fortsätter att falla runt honom, var verkligen orolig för honom och förstod nog hur mycket jag faktiskt bryr mig om denna pojk; trots våra meningsskiljaktigheter i vissa frågor och hans ibland otroligt irriterande attitydproblem. 
Kom till slut, med viss hjälp fån Tony, hela vägen hem.. Men läskigt var det! 
Bestämde mig för att stanna hemma i kväll, haft tillräkligt med spänning för ett tag..  

Och hemma kvällar; framförallt i kombination med nära döden upplevelser, sätter alltid fart på de jobbiga tankarna i Annas huvud..
Everybody is changing and I dont feel the same..
Vännerna förrändras, man förlorar kontakten med de gamla och hittar nya i stället..
Jag blir faktiskt ledsen på dig.. Trodde att vi båda ville att allt skulle vara bra? Men då kan det ju vara en fördel om du pratar med mig, berättar saker för mig? Det vore ju roligt om du någon gång hör av dig..? Är det konstigt att jag är mycket med dem, eller att jag väljer henne istället, när du inte verkar bry dig om oss alls? Ska vi vara vänner? I så fall vill jag att vi ska vilja det lika mycket..
Bftjejerna (och Magnus), ni blir mer och mer mina riktiga vänner, ni betyder mer och mer för mig för varje dag som går och jag tycker verkligen jättemycket om er! Kommer sakna er, och våra galna upptåg, hur mycket som helst under APUn!
Varför kan man inte sluta tänka, när tankarna ändå bara får en att må dåligt?

I morgon blir det i alla fall först fest med jaktlaget och sen bär det nog av till Gislaved för att spela Guitarr hero med Gabby och Daniel (om inget bättre dyker upp :P)