När man inte har något alls att säga..
Sitter här och är lite konfunderad.. Dels känner jag för att skriva blogg, dels har jag inget vettigt alls att förmedla till omvärlden.. Förstår allt inte detta, har massa tankar som snurrar runt i huvudet men ingen som riktigt kan sättas på pränt, i alla fall inte i detta offentliga forum.. Dessa tankar kretsar i alla fall, för er som är det minsta intresserade, främst kring samma saker som vanligt (ännu en av anledningarna till att de inte är skoj att skriva om- har gjort det så många gånger) alltså en viss väldigt trevlig pojk från Gislaved, alla mina knasiga vänner och deras ibland så idiotiska tilltag, mina egna minst lika idiotiska ideer, planeringen för de närmaste tio åren osv.
Allt är alltså lika kaosartat som vanligt i huvudet på denna blogginnehavare..
Överhuvudtaget har det varit en ganska tom dag, har inte vart överdrivet glad och det har inte hänt något särskillt alls.. Samma lektioner som vanligt, umgåtts med samma personer som vanligt, pratat om samma saker som vanligt med samma personer som vanligt, ätit lika äcklig mat som vanligt, ridit samma häst som vanligt, sitter vid samma dator som vanligt och skriver om en dag som jag aldrig kommer att minnas..
Ibland är sådana här dagar underbara och ibland (typ idag) orkar man bara inte med allt och alla, framförallt inte sig själv!
Sen blir ju saker aldrig bättre av att människor runt omkring en, människor som man verkligen bryr sig om, inte mår bra.. Då blir Anna också ledsen!
Längtar redan till helgen.. Parken med Bffavoriterna och sen kommer (delar av) Det så kallade Gänget hit.. Hoppas Anna är mer pepp då!
Vissa dagar vill man inte riktigt le..
