Haft en okej dag idag. Spenderade morgonen med att städa efter helgen, tog typ tvá timmar. Fattar inte att det kan bli sá stökigt de enda tvá dagar jag inte jobbar i veckan. Annars har jag tittat pá film, White Fang, en av mina absoluta favoriter som liten har nog läst Varghunden iallafall fem gánger hittills och sett filmen minst lika mánga. Även fángat räkor med Robson till hans nya damm som de var och köpte för en liten stund sen tillsammans med nya sniglar att ersätta dem han redan tagit död pá. Mike är ute i trädgárden och gräver för att fá ner deras nya jättehem och Robson tycker det är jättekul (i typ en vecka till). Som om det inte räcker med alla stora spindlar vi har överrallt.. Sáklart hunnit med lite monopol med, hatar det spelet sá mycket! Solen skiner, snart dags att ordna middag och ikväll ska jag och Steffi ses en stund.
Man fár vara tacksam för det lilla sá orkar man det mesta :)
Tittade pá Becoming Jane igárkväll om Jane Austen. Älskar hennes böcker och sett filmen massa gánger, bland annat som del i ett historiearbete i bkursen. Pámindes lite om varför jag älskar England. Spráket, historien, kulturen (pá 1700talet, inte idag). Hur kan man inte älska en värld där känslan man fár dá man rákar stiga nágon pá foten dá man dansar är mortified(förksossad). Eller dá John isnt very good though betyder att John är skitdálig. Eller man tackar ja till nágons frieri med I thank you for the honor of your proposal I accept. Good day och bara gár därifrán. Var är detta England som jag alltid önskat att jag levde i? Inte är det här iallafall. Däremot finns det föralltid i mina favoritböcker och filmer, kanske är ganska bra trots allt att jag fátt chansen att se att England inte alls är bättre än Sverige. Har aldrig varit sá stolt över att vara svensk eller älskat mitt hem sá mycket som jag gör nu. Kommer alltid vara nágot speciellt med den romantiska bilden av England som det framställs fiktivt men jag kommer aldrig mer att kunna pástá att jag önskar att jag vore född här hellre än i Hällabäck. Jag är här mitt i allt som jag alltid beundrat och önskat att jag vore en del av och ändá längtar jag konstant efter det liv jag skapat mig de senaste 19 áren, hemma i trákiga, vanliga Sverige.
