Mörkrädd
Var med om något skitläskigt igår när jag red (eller så är jag bara väldigt barnslig och rädd..)
Rider ju i Arnåsholm och på vintern brukar det alltid bli en liten runda förbi Leabosand. När jag kommit ner för backen tvärnitade Nessa och vägrade röra sig, jag sa åt henne att hon var barnslig och skänklade men hon var livrädd, hela hästen skakade. eftersom jag är sjukt mörkrädd var jag ju säker på att hon såg ett spöke.. När vi ahde stått där en stund och bråkat och jag började tycka det var lite jobbigt att stå still mitt i en mörk skog med en livrädd häst så hörde jag hur det brakade till inne i skogen, trodde det var ett rådjur eller nåt så jag ropade lite för att den skulle bli rädd och springa iväg, då tystnade prasslet nån sekun och sen prasslade det jättelite, som om nån försökte gömma sig.. Hela tiden var det kolsvart inne i skogen och jag blev övertygad att det var nån form av mördare eller våldtäktsman eller nåt annat psyco som låg uppe i skogen och spanade på oss, blev svinrädd och vände hemåt i full fart.
Lagom till att jag var tillbaka i Arnåsholm insåg jag väl hur stor den chansen faktiskt var och red iväg igen, samma runda fast andra hållet och både jag och hästen överlevde ju.. Har en känsla av att Amanda kan vara lite skyldig till min mörkrädsla i Arnåsholms skogar, hon älskade atyt diskutera hur man skulle göra om någon jagade en eller attackerade en innifrån skogen, thanks a lot ;)
Ska snart ner till idrotten, bad idag kan ju inte påstå att det är favoriten, framförallt inte mitt i vintern och i kväll blir det möte om Irland..
Rider ju i Arnåsholm och på vintern brukar det alltid bli en liten runda förbi Leabosand. När jag kommit ner för backen tvärnitade Nessa och vägrade röra sig, jag sa åt henne att hon var barnslig och skänklade men hon var livrädd, hela hästen skakade. eftersom jag är sjukt mörkrädd var jag ju säker på att hon såg ett spöke.. När vi ahde stått där en stund och bråkat och jag började tycka det var lite jobbigt att stå still mitt i en mörk skog med en livrädd häst så hörde jag hur det brakade till inne i skogen, trodde det var ett rådjur eller nåt så jag ropade lite för att den skulle bli rädd och springa iväg, då tystnade prasslet nån sekun och sen prasslade det jättelite, som om nån försökte gömma sig.. Hela tiden var det kolsvart inne i skogen och jag blev övertygad att det var nån form av mördare eller våldtäktsman eller nåt annat psyco som låg uppe i skogen och spanade på oss, blev svinrädd och vände hemåt i full fart.
Lagom till att jag var tillbaka i Arnåsholm insåg jag väl hur stor den chansen faktiskt var och red iväg igen, samma runda fast andra hållet och både jag och hästen överlevde ju.. Har en känsla av att Amanda kan vara lite skyldig till min mörkrädsla i Arnåsholms skogar, hon älskade atyt diskutera hur man skulle göra om någon jagade en eller attackerade en innifrån skogen, thanks a lot ;)
Ska snart ner till idrotten, bad idag kan ju inte påstå att det är favoriten, framförallt inte mitt i vintern och i kväll blir det möte om Irland..
Kommentarer
Trackback
