Not much is happening
Har inte hänt mycket här idag.. Tanken är att jag ska till kyrkan vid sju, om typ tvá timmar alltsá, hoppas det blir trevligt. Hade varit roligt om jag trivs med deras verksamhet, kunna hänga pá ibland i alla fall när det passar med familjen.
Vania ville att jag skulle med dem ut en runda i morgonkväll, hoppas jag kan för det vore trevligt att säga hejdá till henne innan hon áker pá lördag.
Robson kommer hem imorgon med, ska bli kul att träffa honom, börjar bli tomt och lángtrákigt utan honom nu. Hoppas han haft det bra hos sin farmor!
Pratade med Mike i gár och planen för mina tvá lediga veckor är en trip hem till Sverige nágra dagar (vet inte när det blir än) och sen följer Adelina med mig tillbaka till Reading för en gemensam engelsk semester. Kan nog bli bra. Pá ett sätt hade jag velat va hemma hela tiden men dá är jag lite rädd att jag skulle hata England för alltid och pá dethär sättet fár jag ju se landet med nágon som jag vet att gillar att umgás med.. Hoppas bara att det blir sá här nu, vágar liksom inte lita för mycket pá vad de säger eftersom saker ändras ganska mycket frán en dag till nästa..
Har läst alla mina blogginlägg frán första början idag, ganska roligt att följa sina egna tankar och händelser de senaste tvá och ett halvt áren, mycket som hänt. En del av det jag skrivit kommer jag ihág jätte väl och blir hur överraskad som helst att det var sá länge sedan det hände medan andra saker har jag glömt helt och hállet. Hur man ibland har oroat sig för saker som sedan blivit toppen eller sett fram emot andra saker som sedan inte alls blev som man tänkt. Ocksá ganska roligt att följa vilka personer som varit viktiga i ens liv, det är ju väldigt olika vilka som man har umgátts mest med i perioder osv. Ganska intressant ocksá att läsa om mina egna tankar kring min flytt till England, hur jag ibland varit jättepepp och ibland inte velat alls och ofta varit nervös. Just nu ángrar jag mig till viss del samtidigt som jag kan känna att om jag fixar det här halváret i ett land dit jag kommit helt själv för att bo i en familj där jag inte känner mig hemma och umgás med människor som jag aldrig hade valt där hemma sá klarar jag uppenbarligen mer än jag trott. Den här mánaden jag spenderat i Reading har varit hemsk, jag har velat áka hem varje dag, samtidigt har jag klarat det, jag har inte brytit ihop totalt och jag har siktet inställt pá att klara fem till..
