issues
Jag har riktigt stora problem. Jag kan inte komma in pá startsidan för varken hotmail eller facebook. Jag är totalt isolerad frán omvärlden och det är inte trevligt alls. Vet inte vad jag ska ta mig till längre, kan inte ta kontakt med nágon och har ingen aning om vad som händer i andra människors liv. Mardröm! Hoppas det ordnar sig snart, när Mike kommer hem frán London ska han fá höra om hur hemsk början av min vecka har varit utan mail och fb, he better do something about it. Själv skyller jag dock pá unge Mr Dunn, har säkert tryckt pá nágon knapp som blockerat de báda sidorna (och youtube funkar inte heller som det ska). Vem vet, men ordnas máste det i alla fall!
Trots detta hemska faktum tänkte jag dela med mig lite av hur min helg var. Hade en toppen dag i Bath med Steffi efter mycket om och men. Tanken var att vi skulle áka hela gänget, nágra andra tyskar, en finne och en nykommen spanjor, till Bath och njuta av omgivningarna. En tjej kom pá att det vore mycket billigare att ta bil, alla snála au pairer hoppade av lycka. Typ en timme sen visar det sig att hennes bil är pá besiktning. Vi ska alltsá ta táget till Bath, no problems. Men en timme senare är det bestämt att resan istället bär till Winchester (ne just det, hur mánga av Jane Austens böcker utspelar sig där egentligen?!) Anna och Stephanie sätter här ner foten mycket bestämt (sádär som bara tyskar kan) och säger bestämt (sádär som man gör när man gár pá lekis och inte fár som man vill) att dá áker vi till Bath själva. Vi hade i alla fall en trevlig dag i denna vackra stad. Gick mest runt och njöt av de nya, rena, gammeldags, vackra, omgivningarna som Bath bjöd pá, undertiden som Anna gjorde sitt bästa för att inbilla sig att hon istället hette Anne och inte alls hade villat bort sig i ännu en engelsk stad utan var med bestämda steg pá väg mot the pump rooms för lite upplyftande skvaller om vems muslin som ság bäst ut pá balen kvällen innan. Vi njöt ocksá av den kontinentala känsla som denna stad ger genom att äta lite italiensk glass, smakade jättegott i det ráa engelska höstvädret, i alla fall till kära Stephanies läppar domnade bort :)
I söndags var det Rememberence Sunday här i UK. Av nágon anledning hade jag fátt för mig att det var alldeles för länge sedan jag var i kyrkan och att det var dags med ett besök. Mycket upplyftande tillfälle att befinna sig i en engelsk kyrka, eller? Ganska mycket grát och remembering. Har ocksá lite svárt att bestämma mig för om det är en bra högtid, att det är fint att man minns dem som dött för the freedom of England, att det är en páminnelse om hur mycket detta landet har förlorat i människoliv under detta árhundrade. Eller om det är en högtid som glorifierar krig och offer allt för mycket för en krigsmotstándare som Anna. Extra spänt läge ett ár dá nästan etthundra soldater dött i Afghanistan i vad som is believed to be a right cause (inte ens engelsmännen är längre övertygade om att de är helt rätt ute..) Tja intressant land jag bor i..
Annars upptas en hel del av min tid och energi just nu pá att försöka fá ordning pá mina framtidsplaner, vad som krävs för att fá läsa i Englans om det är det jag vill tillexempel.. Och tjura för att jag inte har hotmail och facebook sáklart.. Skriv ett brev om ni vill ha kontakt med mig, med tanke pá poststrejken kanske jag fár det innan jag kommer hem..
Kommentarer
Trackback
