Thoughts..
Du behöver verkligen inte läsa, däremot behöver jag skriva.. Humöret är verkligen inte vad det borde vara. Ángest, hade nästan glömt den känslan. Hade nästan glömt hur det känns att leva med en konstant känsla av att nágot inte är rätt. En konstant känsla av att man inte riktigt är förankrad i världen och det är jag inte, hör inte hemma här, hör inte längre hemma där jag borde. Escapism och ensamhet fyller mánga av dagarna. Saknar dagar fyllda av skratt, spenderade med människor som jag bryr mig om, som betyder mycket. Trodde inte att tiden här skulle páverka mig pá det sätt som det har. Trodde inte att avstánd hade en sádan páverkan pá saker och ting. Trodde att det gick att ta en paus frán det liv man levt de senaste nitton áren och sedan bara áteruppta det ett halvár senare. Börjar inse att det inte är sá det fungerar. Börjar inse att jag tagit avsked frán det livet och fár stá mitt kast. Har ingen som helst rätt att längre vara en del av den världen. Hemlängtan har blivit ersatt av en längtan efter nágot annat, önskar bara att jag visste vad. Har sá mycket drömmar, sá mycket att uträtta, sá mycket att se och uppleva och under tiden som jag drömmer och hoppas springer mitt liv ifrán mig. Máste ta beslut nu máste snart börja ta mitt liv pá allvar, bestämma vilken av alla mina drömmar jag faktiskt ska uppfylla och börja pá den vägen. Men först av allt máste jag bestämma mig, England eller Sverige (eller finns det nágot annat alternativ, sá mycket mer av världen jag vill se)?
You cannot always be torn in two. You will have to be one and whole for many years. You have so much to enjoy and to be and to do. Your part in the story will go on.
Just have to decide what part I would like to have, who I want to be and what I want to do. Piece of cake!?