The ordinary life of an extraordinary person

Sista dagen i England. Känner bara en stor tomhet. Kommer sakna allt här. Tungt att lämna landet där jag känner mig mer hemma än någon annanstans. Jobbigt att åka från den lilla pojken vars liv jag hoppas jag påverkat i rätt riktning genom att vara här. Hoppas verkligen att Martina är en bra tjej som kan hjälpa honom att fortsätta i rätt riktning. Inget lätt barn jag fick på halsen men älskar honom ändå jättemycket.

Lunch med Steffi om två timmar. Ikväll blir det utgång i Reading för sista gången. Kommer sakna det brittiska stadslivet. Rumet är i stort sett tömt, väskorna packade. Garderoben innehåller en svart klänning och kläder till i morgon. Lite sorgligt att mitt rum sedan åtta månader (idag är det precis åtta sedan jag landade på Stansted första gången) inte längre känns som hemma. Inga bilder på väggarna, inga böcker, filmer eller kläder. Bara väskor och lite smink.

Har inte lämnat landet än men känns redan som att nedräkningen till jag flyttar hit igen redan har börjat..
Dags att göra sig i ordning och försöka njuta av min sista dag i Great Britain...