a while later
Har inga ursäkter för mitt dåliga bloggande. Inte jobbat mycket och även om jag hade det så går mitt jobb ut på att slappa så lite tid för bloggen borde man finna. Istället vill jag påstå att inte mycket hänt sedan sist.
Mitt jobb består fortfarande av att se på tv och spela spel. Helst mot Martin som kan vara den första människa jag mött över tio år som på riktigt blir upprörd av att förlora i uno. Jag bor fortfarande i den flottaste lägenheten av alla personliga assistenter i stan. Jag har fortfarande blåmärken, nu mer skiftande i grönt på benen som gör att jag ofta väljer jeans istället för shorts.
Jag har fortfarande bara en kvinnlig vän i Kalmar. Hon är dock mycket trevlig den där Nilla. Spenderade tisdagen med att fika och shoppa litegrann. Hon behövde en svart kofta, tyvärr dög inte den som någon hade varit trevlig nog att lägga på min cykelpakethållare. Istället tog det oss alla klädaffärer i stan och en himla tid för att tillslut hitta en vanlig svart kofta. Vart är världen påväg? Detta himla springande i affärer fick mig självklart att glömma min tighta budget och införskaffa ett par skor (som jag på riktigt verkligen behövde) och en jättefin klänning (som jag inte alls behövde men eftersom den var på rea räknas inte det. Så det så!) Blev ingen ljus blus i alla fall. Till och med jag kan ha insett att jag har fler än vad som är möjligt att använda..
Med tanke på hur jag spenderade gårkvällen kändes det i alla fall bra att fått vara lite tjejig tidigare i veckan. Jag och mina stulna bästisar (Calle och Karl) och ytterligare några manliga yrkesmilitärer (min nuvarande umgängeskrets är överfull av dem) hade (wait for it) whiskeyprovning. Mina åsikter (typ gott eller äckligt/ drickbart eller smärtsamt) sågades, likaså min åsikt om att allt vi drack smakade whisky. Jag försökte ringa en vän men pappa svarade inte. Och avslutningsvis läste jag på flaskorna vad det borde smaka och repeterade det på ett självsäkert sätt. Den enda som tillförde mindre till aktiviteten var Karl som drack kaffe istället (efter att hört om mina kunskaper i bilkörning tog han glatt på sig rollen som chaufför).
Just nu håller jag på att tvätta. Fick hjälp av en av mina trevliga grannar så inget borde krympa nämnvärt. Resten av dagens planering består av någon form av lunch, städa mitt rum och handla lite mat så jag överlever helgen. Får väl se om det händer något ikväll, börjar ju inte jobba förrän 7.45 i morgon och vem behöver sova?
Mitt jobb består fortfarande av att se på tv och spela spel. Helst mot Martin som kan vara den första människa jag mött över tio år som på riktigt blir upprörd av att förlora i uno. Jag bor fortfarande i den flottaste lägenheten av alla personliga assistenter i stan. Jag har fortfarande blåmärken, nu mer skiftande i grönt på benen som gör att jag ofta väljer jeans istället för shorts.
Jag har fortfarande bara en kvinnlig vän i Kalmar. Hon är dock mycket trevlig den där Nilla. Spenderade tisdagen med att fika och shoppa litegrann. Hon behövde en svart kofta, tyvärr dög inte den som någon hade varit trevlig nog att lägga på min cykelpakethållare. Istället tog det oss alla klädaffärer i stan och en himla tid för att tillslut hitta en vanlig svart kofta. Vart är världen påväg? Detta himla springande i affärer fick mig självklart att glömma min tighta budget och införskaffa ett par skor (som jag på riktigt verkligen behövde) och en jättefin klänning (som jag inte alls behövde men eftersom den var på rea räknas inte det. Så det så!) Blev ingen ljus blus i alla fall. Till och med jag kan ha insett att jag har fler än vad som är möjligt att använda..
Med tanke på hur jag spenderade gårkvällen kändes det i alla fall bra att fått vara lite tjejig tidigare i veckan. Jag och mina stulna bästisar (Calle och Karl) och ytterligare några manliga yrkesmilitärer (min nuvarande umgängeskrets är överfull av dem) hade (wait for it) whiskeyprovning. Mina åsikter (typ gott eller äckligt/ drickbart eller smärtsamt) sågades, likaså min åsikt om att allt vi drack smakade whisky. Jag försökte ringa en vän men pappa svarade inte. Och avslutningsvis läste jag på flaskorna vad det borde smaka och repeterade det på ett självsäkert sätt. Den enda som tillförde mindre till aktiviteten var Karl som drack kaffe istället (efter att hört om mina kunskaper i bilkörning tog han glatt på sig rollen som chaufför).
Just nu håller jag på att tvätta. Fick hjälp av en av mina trevliga grannar så inget borde krympa nämnvärt. Resten av dagens planering består av någon form av lunch, städa mitt rum och handla lite mat så jag överlever helgen. Får väl se om det händer något ikväll, börjar ju inte jobba förrän 7.45 i morgon och vem behöver sova?
Kommentarer
Trackback
