cat lady

Har ju tidigare talat om att jag sadlat om till pensionär. Lite sorgligt kanske då man inte ens är tjugo än. När jag får för mycket ångest och förakt för mig själv påminner jag mig om att jag om sex månader kommer vara crazystudentgirl igen. Sedan går jag och diskar eller byter kanal på tvn så jag känner att jag gjort nåt i alla fall. Men jag är nog ganska patetisk just nu i alla fall, no matter how much I zappar. Spenderar den mesta av min tid hemma med mina två katter. Som jag självklart har mycket intressanta diskussioner med. Dessutom delar jag säng med en av dem. Sa ju att jag var en patetisk pensionär. Cat lady..

Näst mest tid spenderar jag med gänget på amadeuskliniken. Övervägde starkt att spendera natten på en av deras mycket comfy sängar/britsar efterson jag var där tills efter att de stängt igår och så fort de öppnade idag. Har ungefär lika givande samtal med dem som katterna. Igår diskuterade massagegubben och jag viktuppgång bland au pairer, hans val av ämne, osäker på om jag blev förolämpad. Idag andades kiropraktorkillen mig rätt i ansiktet och frågade om han luktade vitlök. De har liksom ingen som helst känsla för gränser. Upptäckte dessutom att kiropraktorkillen är 30, hade gissat på 17 (om jag skulle ta i). Började fundera på om jag också vill se så ung ut när jag är 30 eller om jag skulle föredra att se mogen och tillförlitlig ut..

Igår tittade jag och min mamma på Fuskbyggarna med Martin Timell. De filmade med dold kamera, minst lika spännande som Beck och Wallander ihop! 

Nä jag överdriver faktiskt hur patetiskt mitt liv just nu är. Igår var jag faktiskt förutom hos massörgubben även hos polisen (skulle hämta passet och hade glömt körkortet, kändes riktigt spännande ett tag tills hon sa att det var lungt. Ser dessutom helt galen ut på fotot, mer hår än yeti och stora stirriga ögon, great!), på Kalles färg och köpte sprayfärg (med flamable märke på baksidan) och dessutom på Kronans droghandel (underbar översättning av drugstore) och köpte (inte) knark utan shampo mot torr hårbotten. Men i alla fall. På kvällen dog min bil så systers fotbollstränare var tvungen att fixa startkablar och i morse var jag hos kiropraktorn med bara tre minuters marginal (tänk om det inte funnits parkeringsplats!) Ni ser ju hur mycket on the edge jag lever. Nu rasade det dessutom ner hundra ton snö från taket så hela huset skakade. My life is CRAZY!



Mina bästa vänner (har ingen bild på varken kiropraktorkillen eller massagegubben..)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0