The ordinary life of an extraordinary person

Sedan jag kom hem från Reading har svaret på frågan "Vad gör du nu då?" hela tiden varit att jag precis kommit hem från England och ska tillbaka i höst. Har trots att jag pluggar heltid känts som att jag behöver bortförklara det faktum att jag är hemma så mycket. Lider verkligen med dem som är arbetslösa på riktigt för man känner verkligen hur folk ser ner på en. Dessutom är katterna kanske inte tillräkligt sällskap alla dagar i veckan. Känns därför bra nu när jag inte längre kan säga att jag nyss kom hem så har jag fått ett vikariat på fritids i Burseryd i alla fall i två veckor. Kommer förhoppningsvis bli riktigt bra och är riktigt tacksam mot Ester som fixat det till mig :) Enda problemet är ju som sagt att jag pluggar heltid, långa dagar att se fram emot..

Igår var det ju tonår. Första jag fick höra från en av tonåringarna var att jag såg nyvaken ut. Kändes bra trots att det var så jag kände mig. Har inte alls samma ork och känsla inför varken uv eller tonår längre. Antar att det blir så när man är borta ett tag från något, kommer tillbaka med världens ambitioner utifrån hur det var innan men inget känns längre rätt..

Denna helgen skriver jag hemtenta, kommit lite längre än halvvägs. Ska vara klar på tisdag men målet är att ha den färdig i morgon. Kan nog funka med viss disciplin. Har hittills idag skrivit drygt en halv sida. Känns stabilt..
Kvällen spenderas nog framför datorn med tenta och kanske lite framför tvn med familjen. My last months as a teenager are crazy! Hoppas någon kan känna att deras liv är snäppet mindre patetiskt då de läser om mitt (typ om man har någon att umgås med i samma land) 
 

Krävs nästan bildbevis för att komma ihåg hur roligt jag faktiskt kan ha en lördagkväll. Osäkert vad den galna tysken försöker göra..