Evighet
My life is a bit on hold right now. Därför inte så frekvent uppdaterande.
Jag skyller allt på Sam Patterson. Om inte han hade varit här alltid kanske jag faktiskt hade fått något gjort med mitt liv. Inte jättetroligt men ändå..
Just nu väntar jag på att mina kläder ska bli klara i torktumlaren. Under tiden är Sam och Ross och köper mat till mig. Hur kan man inte älska mitt liv?
Sedan sist jag skrev har jag varit jättesjuk. Sov inte på en vecka eftersom jag inte kunde andas. Börjar gå över nu efter att jag tvingade med mig miss Beaton till sjukhuset. He loves me to bits. Fick en inhalator, fick förklarat (av Beat, inte doktorn) att jag borde ändra min livsstil lite grann, äta ordentligt och köpa riktiga skor så ska det nog bli bra. Det bästa med min släng av bronkit eller vad jag nu hade är att alla har blivit smittade. Mest arg är Ross som har ett gig i morgon dit ett par skivbolag kommer. Om han fortfarande är hes då finns det stor risk att han aldrig pratar med mig igen.
Annars har jag spelat en del Halo. Oklart hur mina fina killar blev tvspelsnördar.
Suttit i Sams säng och intalat mig själv att jag pluggar.
Skrattat mig halvt fördärvad med Zoe och Chantal.
Gjort en otley run helt i rosa, inte insett hur lustig jag sett ut och faktiskt gått ut efter det.
Börjat ifrågasätta Pattersons geni (hans te är blaskigt och BNI leder till depression)
Sett Harry Potter. Var inte imponerad alls.
Sällan gått och lagt mig innan klockan fem på morgonen, bara Pattersons fel.
Spenderat större delen av min tid med att få andra att inte jobba eftersom jag läser den minst ansträngande kursen i världshistorien.
Gnällt över hur jag som är så ambitiös plötsligt blivit latare än latast. (Återigen due to mr Patterson)
Bokat flyg till och från Sverige. Ska bli så roligt att komma hem!
Närmaste tiden ska jag börja skriva på mina uppsatser för januari. Köpa vinterskor, secret santa present till Tilly och en fin klänning till våran bal i början av december. Känns som att det är överkomliga planer..
