The ordinary life of an extraordinary person

Haft sista helgen i Sverige på väldigt lång tid nu. Och det har varit en riktigt bra sådan.

I fredags kväll hängde stora delar av tonårs/ledarscoutsgänget i vindskydd i Förshults skog. Tonåringarna gjorde ett mycket bra jobb med både bygge och mat och vi hade det jättemysigt. Man kan helt klart ha det värre än att hänga med världens finaste tonåringar och några av sina bästa vänner ute i skogen en mulen september natt.
Kvällens bästa bjöd nog Marcus på som under en ganska krånglig påklädning av sin komarock påstår att han inte gillar sovsäckar för att de är så omständiga. Sen körde jag automatväxlad bil. Det var intressant.
Eftersom jag är ganska förkyld spenderades natten inne i sängen men i utbyte dök jag upp tidigt med kaffe och fixade oboy, finns inga gränser för mitt engagemang.

Lördagen spenderades också i Hällabäck med samma tonåringar samt en utökning på knappt 20 lite yngre scouter. Blev en trevlig hajk med lite spårning, mycket mat och mycket trötta ledare. Tur att man har barn som är helt nöjda med att ligga på en pressening ett par timmar och fnissa.

Under hajken kom Maria med den eminenta idén att åka till Sigges. Efter mycket om och men blev det lite vin i Gislaved innan Maria, Anders, Evelina, Ade och jag åkte ut till skogen. Annas sista utgång i Sverige på länge, länge och den blev riktigt lyckad. Misslyckades dock även denna gång radikalt med mitt beslut att inte bugga. Viktor kan dock vara tillräkligt dålig för att det ska kännas okej.. Riktigt roligt att hänga med Evelina då jag dels inte sett henne alls så mycket som jag skulle velat sedan jag kom hem och dels då hon hamnar i de mest underhållande situationer hela, hela tiden! 
Annars var jag mest fascinerad av hur ord som för bara någon månad sedan skulle haft makt att vända upp och ner på så mycket idag skrattas bort och känns helt orealistiska. Att så mycket kan förändras på så kort tid. 
U missed your chance and i doubt it'll come again.

Söndagen började med middag hos farmor och farfar. Lilla Anna ska ju flytta ända till England.. Det gäller att sticka långt bort så blir man allas favorit med detsamma.

Kvällen bestod av ungdomsgudstjänst i kyrkan. Ester och Mikael hade gjort ett grymt jobb och jag hade bakat en otrolig morotskaka. Gjorde dessutom mitt sista offentliga framträdande i den lokalen på ett bra tag, och ingen är nog gladare över det än våra tonåringar som bör vara ganska trötta på Anna vid det här laget (har ju försökt uppväga det faktum att jag ska vara borta så länge med att göra typ allt fram till nu).

Blev sedan alldeles för många avsked för Anna. Blir så frustrerad av att det inte går att hitta ord tillräkligt stora för att tala om för er vad ni betyder för mig. Mina bästa vänner, de som tagit hand om Anna sedan hon var en åttaårig liten scout för att sedan stötta och finnas under en turbulent tonårstid och idag är där som en av de mest självklara delar av mitt liv, oavsett var i världen jag befinner mig. Dem jag går till för råd, när jag behöver skratta tills magen värker, eller gråta tills téet är alldeles utspätt av tårar. Jag kommer sakna er alla och jag hoppas och önskar att ni ska förstå vilken stor roll ni spelar i mitt liv!

Idag har jag alldeles för mycket att göra. Tandläkaren om en timme, försöka få tag på ett par pund, rösta, packa osv. Ikväll blir det ännu ett avsked, ska säga hej då till min älskade lilla Gabrielle med en liten date på Chili thai..

Ganska nöjd.. Älskar Cizzis jacka!