More back to normal
Avslutade freshers week i lördags. Körde power hour. Insåg snabbt att det inte var meningen att man skulle göra det på vin. Bytte då till vodka. Innan jag gav upp och smög ut tillsammans med Ross föär att gömma oss för Alice som tog det hela mycket seriöst. Träffade en norsk postgrad. Var så exalterad över att prata svenska att det är oklart om jag ens gjorde det (har nu kommit till stadiet då alla som jag inte sedan tidigare vet att är från Sverige (typ min mamma) automatiskt ska prata engelska, utom tyskar som självklart bör förstå svenska). Hon var i alla fall jättetrevligt och skrattade snällt när jag sa att jag skulle fritera hennes mamma..
Sen bar det av mot stan. Vi hade planerat att ta en ganska lugn pubrunda. Tss. slutade på tigertiger. Där Anna bland annat ådrog sig rejäla blåmärken på smalbenen genom poledancing. Bra kväll fram till stället av någon anledning förvandlades till en båt och det inte längre gick att stå utan att hålla i sig. När stället stängde fortsatte vi till Mcdonalds med resten av Leeds befolkning. Hittade en taxi, betalade nästan svenska priser och fick den tjurigaste taxichauffören i världshistorien. Upptäckte senare att det faktiskt var Ross som gett fel adress. Sedan blev det mat och en del porslinskrossande i Catrinas flat innan Anna gav upp och gick och lade sig någon gång vid femtiden.
Söndagen spenderades till stor del i sängen och avslutades med sunday roast. Vi älskar alla våran superkock Sam!
Igår började skolan på riktigt. Kändes okej. Hade två föreläsningar i ämnen som nog kan bli ganska intressanta. Sen hade vi ett seminarie där vi skulle diskutera vilken av bröderna whatstheirface som vi föredrog som labours ledare, den som blev det eller den andra. Jag känner att det faktumet att jag vet att Gordon Brown vart boss de senaste åren och att England idag styrs av Torys tillsammans med the liberal democrats gör mig ovanligt insatt i brittisk politik för att vara svensk och ändå hade jag ingenting att säga. Just denna känsla av att automatiskt inte vara bäst i klassen. Att inte riktigt veta hur man ska formulera sig för att det ska bli rätt. Rädslan för att ingen ska förstå vad jag menar. Den är helt ny, jag tycker inte om den alls. Samtidigt måste jag ta mig igenom dethär om jag någonsin ska kunna sitta på ett möte där det talas engelska och lägga fram mina förslag om hur denna världen ska rättas till. Det hela är mer utmanande, svårare och förhoppningsvis givande än något annat jag någonsin gjort.
På kvällen blev Alice jättesjuk, fick åka till sjukhuset och nu har hennes pappa hämtat hem henne, bara hoppas hon blir frisk snart lilla tjejen. Därför blev det ingen höjdarkväll, mest prat med nhs och försöka ta hand om Alice när bhon mådde illa..
Idag börjar jag inte förrän klockan 4. Bra dag. Ska se om jag kan få tag på en telefon först. Börjar känna mig handikappad men har fortfarande inte fått mitt debitcard. Dumma Barclays.
Sen bar det av mot stan. Vi hade planerat att ta en ganska lugn pubrunda. Tss. slutade på tigertiger. Där Anna bland annat ådrog sig rejäla blåmärken på smalbenen genom poledancing. Bra kväll fram till stället av någon anledning förvandlades till en båt och det inte längre gick att stå utan att hålla i sig. När stället stängde fortsatte vi till Mcdonalds med resten av Leeds befolkning. Hittade en taxi, betalade nästan svenska priser och fick den tjurigaste taxichauffören i världshistorien. Upptäckte senare att det faktiskt var Ross som gett fel adress. Sedan blev det mat och en del porslinskrossande i Catrinas flat innan Anna gav upp och gick och lade sig någon gång vid femtiden.
Söndagen spenderades till stor del i sängen och avslutades med sunday roast. Vi älskar alla våran superkock Sam!
Igår började skolan på riktigt. Kändes okej. Hade två föreläsningar i ämnen som nog kan bli ganska intressanta. Sen hade vi ett seminarie där vi skulle diskutera vilken av bröderna whatstheirface som vi föredrog som labours ledare, den som blev det eller den andra. Jag känner att det faktumet att jag vet att Gordon Brown vart boss de senaste åren och att England idag styrs av Torys tillsammans med the liberal democrats gör mig ovanligt insatt i brittisk politik för att vara svensk och ändå hade jag ingenting att säga. Just denna känsla av att automatiskt inte vara bäst i klassen. Att inte riktigt veta hur man ska formulera sig för att det ska bli rätt. Rädslan för att ingen ska förstå vad jag menar. Den är helt ny, jag tycker inte om den alls. Samtidigt måste jag ta mig igenom dethär om jag någonsin ska kunna sitta på ett möte där det talas engelska och lägga fram mina förslag om hur denna världen ska rättas till. Det hela är mer utmanande, svårare och förhoppningsvis givande än något annat jag någonsin gjort.
På kvällen blev Alice jättesjuk, fick åka till sjukhuset och nu har hennes pappa hämtat hem henne, bara hoppas hon blir frisk snart lilla tjejen. Därför blev det ingen höjdarkväll, mest prat med nhs och försöka ta hand om Alice när bhon mådde illa..
Idag börjar jag inte förrän klockan 4. Bra dag. Ska se om jag kan få tag på en telefon först. Börjar känna mig handikappad men har fortfarande inte fått mitt debitcard. Dumma Barclays.
Kommentarer
Trackback
