varsity
Vilken upplevelse!
Gick upp till skolan på eftermiddagen med Lissie och mötte upp killarna och några av Sams rugbykompisar på en av pubbarna, bland annat killen vars fel det är att Sam inte spelar längre (han har en ryggradsskada stackarn). Fick sporten förklarad i snabba drag: man kastar bollen till varandra (baklänges) och försöker springa över planen. Ibland sparkar man på bollen och hoppas den hamnar mellan målstolparna. Men mest består spelet av en stor hög av män som bråkar om en boll de inte riktigt vet var är. Ungefär det jag visste innan med så jag kände mig väl förberred även utan rätt outfit.
Kom till stadium och första förvåningen bestod i att den var enorm, vi hade inte riktigt förväntat oss att en universitetsmatch skulle ha riktigt sånt pådrag. Typ halvfullt och då var vi ändå tiotusen där. Hamnade av någon anledning under Leeds Met på läktaren och fick som tack för det en trevlig ölinpackning i håret. Väldig trevlig stämning överhuvudtaget. De hade jättefina hejaramsor. Vi gjorde oss mest roliga över det faktumet att de är lite mindre intelligenta och inte så välbärgade som oss. Bondade med rugbykillarna, bettade på hur många som skulle streaka (6.5) och blev efter en stund väldigt insatt i spelet.
Våra cheerleaders var bättre än deras. Våra rugbykillar var usla. I pausen stod det 21-0 till Met. Vi ryckte upp oss lite i andra halvan och förlorade med lite mindre patetiska siffror. De vann hela varsitygrejen med, ganska överlägset. Men vi vann de flotta sporterna som räknas.
Lagom till mets supporters försökte ta död på vårat b-lag bestämde vi oss för att gå hem. Blev nerröstade när vi ville gå till the library. Allt för många ville klubba. Jag och Sam var helt överrens att det finns alltför mycket alltför musikintresserade människor i vårt umgänge och att sociala männiksor som vi gör oss bäst när vi får prata med människor istället för att studsa runt på ett dansgolv täckt i vodka redbull. Köpte istället lite mat och gick hem och skulle förfesta. Gick ut vid tolv för att vara tillbaka halv två. Just didn't feel it..
Tog sovmorgon idag i alla fall, fast det blev lugnt i går. Haft en onödig men väldigt underhållande föresläsning i studieteknik. Lite trevligt sällskap fixar det mesta. Sen planerade vi vår presentation i freedom, power and democracy. Ska nog bli bra.
Precis ätit lunch nu. Ska på gym induction klockan sex så jag inte kan stämma dem om jag skulle klanta mig och bryta ett ben eller två.
Zoey pratade om bio ikväll. Hade inte varit fel alls. Alternativt tiger woods night. Fördelen med att vara honorary lad är att man kan välja. Vi har nu en tv, ett ps3 (fred håller på att ladda ner nhl bara för min skull), ett xbox, sams enorma dvdsamling och nästa investering blir risk, känns som att det kanske får bli mitt bidrag till samlingen. Sen kan jag i ett svagt ögonblick lovat att bjuda sam (inte den matbesatta utan den blonda) på middag. Lots to chose from alltså :)
midweek
Fortsatte sedan med en workshop i freedom, power and democracy (typ politisk teori) där vi slogs ihop med en annan grupp. En av de mer intressanta stunderna jag haft hittills i Leeds. Skulle diskutera om auktoritism (om det nu heter så på svenska) är bättre än demokrati. Alla utom Anna var för. En av tjejerna använde konstant 30talets tyskland som ett positivt exempel på hur ett lands ekonomi kan förbättras genom auktoritärt ledarskap. BNP ringer nog vilken sekund som helst. En annan av tjejerna påstod att i underutvecklade länder är människor för outbildade för att rösta så det är lika bra att eliten styr. (det var någon kille som funderade på det under upplysningstiden med men kändes som att stor del av världen gick för idén med parlament och grejer) Tyckte att det bevisade att hon kanske inte borde ha något att säga till om nästa gång det är val i England. Var inte heller jätteimponerad av tjejen som läser politik men som inte röstade i våras.
Nu ska jag ta en powernap och läsa lite innan vi ikväll ska på varsity rugby. Min första varsitymatch någonsin, ska ha min fina UoL tröja och jobba på att tycka riktigt illa om dem från Leeds met. Första rugbymatchen någonsin med för den delen. Kanske borde läsa på lite om reglerna..
not in until four
Allt detta studerande på egen hand tar knäcken på mig. Jag gillar ju föreläsningar och klassrumsdiskussioner. Gillar inte att sitta på rummet och läsa texter med meningar fyllda av oförståeliga, onödiga adjektiv. Vill ha all vår studieliteratur i versioner för dyslektiska. Kanske kan kolla med Ross hur man löser det.. Upphör inte att förvånas över hur svårt det är. Och då är typ ingenting än så länge nytt. Igår pratade vi om kolonialiseringen av latinamerika (historia på gymnasienivå) och i politikkursen förelästes det om Rossoe (med undantag för fransk stavning) och Lockes sociala teorier (återigen historia och samhällskunskap på gymnasiet). Ändå är böckerna så svårlästa att jag inte kommer ihåg ett ord när jag slår i hop dem.
Har pratat med Växjö nu i alla fall (vet inte om jag skrivit det innan) och det verkar lovande att kunna tillgodoräkna sig i alla fall delar av det jag läser nu. Känns jättebra. Dels för att jag nu har känslan av att jag inte vill vara här i tre år och dels för att jag vet att om jag har alternativet så kanske jag faktiskt blir mer nöjd där jag är, känner mig mindre instängd på något vis. Vi får se. Ett par månader fyllda av uppsatser och läsning innan jag får se sverige igen oavsett.
Igår eftermiddag lagade vi en riktigt god pastabake och såg på xfactor. Sen blev det ett besök på the Library, en av pubarna närmast oss. Precis vad som behövdes, ett lugnt pubbesök där man faktiskt får chansen att umgås lite. Har bott ihop med dessa människor två och en halv vecka (känns som en evighet) och man får veta nya saker om folk varje dag.. Förolämpade tillexempel blondeSam med att han skulle vara arton när vi visst är lika gamla. Oops. Efter det kommenterades min längd (eller brist därpå) frekvent under kvällen. Efter pubbesöket blev det billig (och såå god) pizza. Sam gjorde som vanligt storslagna planer för vad som ska ätas närmaste halvåret och tog menyer från alla ställen han såg. Jag pointed out att han är lite besatt av mat. Fick tillbaka en mycket ogrundad komentar och att jag skulle vara besatt av norrmän. Pizzan förtärdes på trevligt sätt i Freds överfyllda rum där vi såg på inbetweeners. Säga vad man vill om britter men roliga är dem.
Fortsatte sedan med mer mat (sams idé) i deras lägenhet. Jag blev snabbt kökets mest fascinerande person då jag inte ville ha mjölk i mitt te. Sen såg vi ett avsnitt av bob och drack te i sams rum. Perfekt kväll.
Idag har jag ett seminarie klockan fyra. Håller just nu på att tvätta och sen ska det läsas inför det. Blir nog bra..
Actually making an effort
Åt i alla fall chilli i Chantals flat. Oklart varför saltet aldrig kom till England. Tror inte jag blivit bjuden på ett enda tillräkligt saltat mål mat sedan jag kom hit (möjligtvis att sams mat är undantaget). Annars gott och ganska trevligt. Efter maten delades vi upp i tre grupper: de som skulle plugga, de som ville se på gossip girl och de som ville se på band of brothers. Gissa vilken anna tillhörde. Hade ett par mysiga timmar framför tvn med lite för mycket blod och död tillsammans med samx2, ross och fred. Känns nästan lite som i somras med mitt killgäng i kalmar. Förutom att Sams elakheter aldrig kan komma upp i Calles nivå.
Haft en förelsäsning idag om latinamerikanska colonalisationen av spanien och portugal. Nothing new under the sun. Vilket är tur med tanke på vad energi det går åt till att förstå orden som används och lyckas anteckna på engelska. I thought i was clever but then i came to england.. Sen var jag på biblioteket och lånade lite böcker. Nu är det dags för lite lunch innan seminarie och föreläsning i freedom, power and democracy i eftermiddag (jäkla politik om ni frågar mig)
Another weekend to my collection
Haft en relativt bra helg. Utgång i fredags. Var trevligt. Fick alldeles för lite sömn och bjöd Sam på ett enormt lager av taskiga kommentarer för den närmaste tiden.
Blev utnämnd till honrary lad av Fred. Detta efter att jag talat om att ska det vara ett band of brothers maraton så ska jag vara med. För att sedan följa upp med att fråga om någon av dem sett pacific. Enda problemet med att vara honorary lad är att blondeSam hela tiden hotar att ta tillbaka titeln om jag inte gör som han säger. Har dock Fred och den andra Sam på min sida i alla fall.
Träffade skandinaver och pratade svenska nästan hela kvällen. Blev på gränsen till scizofren under delar av kvällen dock när engelska, svenska, tyska och norska blandades hej vilt. Förstår allt och men vet inte vilket som bör användas för att svara..
Lördagen spenderades i ett töcken orsakat av för lite sömn. Såg på spacejam och någon dålig komedi. Somnade först i Sams säng (skönt) sen i konstig ställningen på en kudde på golvet med Ross fötter alldeles för nära (ont i ryggen). Utgången blev sådär, inte värd pengarna. Förfest i den judiska lägenheten med ett gäng killar som får lillebror och hans vänner att framstå som mogna. Inte heller kvällen på the union blev någon höjdare och gav upp ganska tidigt. Äntligen sovit ut lite nu så ska vi ta reda på var alla andra håller till (bob maraton hos sam hade varit att föredra).
Om du bara visste vad du förstör bara genom att vara du. Hur höga krav du gett mig. Hur du påverkar fast du är tusentals mil bort. Att alla jämförs med dig och är dömda att misslyckas innan de ens fått chansen. Om jag bara kunde radera dig ur minnet så kanske jag vore nöjd som det är?
Rainy morning in England
Fast det är ju mitt på dagen kanske.. Vaknade faktiskt ovanligt tidigt i morse. Typ halv 10. Hunnit läsa en hel del och kolla in kursen jag börjar läsa idag. Ser fram emot lite renodlade afrikastudier. Kanske ger tips på ämne till uppstatsen i making of the global south.
Gårdagen var lugn. Tog sovmorgon och gick på föreläsning i studieteknik. Kom tillbaka och humöret var väl inte direkt på topp. Den gnagande känslan av att det inte är rätt håller i sig. Så gör oron över att det aldrig kommer kännas som hemma. Frågetecknen för framtiden. Oklarheten i vad jag faktiskt vill göra med mitt liv. Känslan av att inte längre vara sådär övertygat säker, att inte längre ha färdiga svar när folk frågar om ens drömmar och mål. Allt detta i kombination med allt det jag borde sagt innan jag åkte, allt jag borde ordnat upp under dedär sex månaderna men inte hade energi nog till. Alla gånger jag försökte få det att bli som vanligt men misslyckades. Alla gånger jag hatat mig själv för de elaka saker jag säger och gör, som inte går att stoppa innan de kommit ut och sårat. Att någon vars åsikter och vänskap jag värderat så högt de senaste åren nu har en bild av mig som bara inte kan vara jag.
Sådana stunder är tacksamheten över att ha någon som orkar lyssna och bry sig enorm. Att ha någon i mitt liv som längtar hem lika mycket som jag gör. Som har samma känsla av overklighet där man är just nu. Som är fast i en värld så långt från den riktiga med människor man själv aldrig hade valt. Någon som förstår. Och inte minst någon som konstant får mig att skratta. Inte minst åt mitt eget gnäll och mina fjantiga problem. Tack för perspektiven det ger..
Kvällen blev sen lugn. Middag med ett gäng kompisar i en av bottenlägenheterna och lite plugg.
Idag är det fredag. En timme i skolan och sen blir det nog middag hos Sam följt av fruity, någon festgrej på the union. Imorgon blir det bal. The english way (alltså inga långklänningar och fina bilar). Ska nog kunna bli en rolig helg. Försöka få in lite av de 48 timmars läsning som ska göras varje vecka med..
Block A's burning
Annars hände allt roligt efter att vi kommit hem. Jag, Tilly, Lottie, Sam och Fred beslutade att fixa lite pizza till kvällsmat. Det visade sig dock att någon inte rengjort ugnen så bra och vi höll snart på att dö av rökförgiftning. Försökte lösa det hela genom att öppna fönsterna (vilket bara går att göra två centimeter så ingen större skillnad), sätta plastfolie på brandlarmet och öppna dörren ut i korridoren. Det där sista skulle vi inte gjort. Larmet gick och hela block A (en mycket brokig skara människor iförda festkläder (vi), icke matchande skor (catrina), pyamas (hälften av folket), grottmansoutfitter (sam, som dessutom gick in för att hämta byxor och istället tog ett par shorts, nödvändigt?), grå färg (becky som var utklädd till sten), täcken (natalie), skoluniformer (fred) med mera) fick spendera typ en timme utanför i väntan på att först någon skulle komma och sen att de skulle lyckas stänga av larmet. Fick ganska många gliringar för detta men var på ganska gott humör i alla fall. Känns mest synd om dem som faktiskt sov och fick stiga upp klockan tre på morgonen på grund av oss.
Var rejält förberedda på en riktig utskällning (framförallt då sam tagit ner plastfolien när vi sprang ut för att vi blivit varnade att vi kan bli avstängda om vi täcker brandlarmen, men tilly sprang upp igen och satte tillbaks den) men mannen som pratade med oss var hur snäll som helst.
Efter en liten bränd bit pizza och ett ganska utdraget bråk med sam över hans katt och mina nycklar som slutade
med att han hotade med att börja gråta blev det i alla fall till slut sängdags.
Haft en föreläsning i studieteknik idag. Har skrivit ut mina modulhandböcker så jag har lite bättre koll på vad jag förväntas göra närmaste månaderna. Igår skickade jag även iväg ett mail till växjö och bad dem titta på mina kurser och se om det är något som kan jämföras med deras utbildning. Hoppas, hade varit skönt att inte behöva göra ett till första år (och billigare framförallt). Längtar hem just nu. Riktigt mycket. Svårt att tänka att jag bara varit här två veckor. Känns som en evighet. Och då är det ett helt år kvar.
How do you know its over?
Lång fbchat igårkväll med någon som är på den kontinenten jag helst vill spendera mina dagar. Saknar min kompis. Fascineras över hur människor kan komma att göra sådana intryck på en så kort tid. Vi klickade verkligen med detsamma och jag kommer alltid vara tacksam för det ni betytt denhär sommaren. Längtar tillbaka lite ganska mycket. Saknar att retas för småsaker. Saknar att veta att vilka elakheter man än slänger ur sig kommer de att tas på det humoristiska sätt de är menade. Saknar att försvara allt jag är och står för inför människor med så olika bakgrund men som ändå aldrig dömer. Saknar att vara one of the boys. Att bara kunna vara mig själv och bli uppskattad för just det. Saknar kvällar på Krögers när vi trashtalkar banden. Saknar groggar på snapssprit (vem mer gör så?). Saknar elakheterna kring mitt jobb (eller brist därpå). Saknar skämt som är så grova att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Saknar att ligga i en park som inte är en park med människor man tycker om och läsa en bok man tycker om. Saknar misslyckade pannkakor till frukost som blir till lunch. Saknar att gå hem på morgonen, groggy efter för lite sömn i din alldeles för stora regnjacka samtidigt som jag hoppas att jag inte möter någon. Saknar som sagt min kompis. Pirret i magen varje gång jag tänker på dig är nästan borta. Lite kanske jag saknar det med men det är nog bäst att låta bli. För ångesten saknar jag inte. Vetskapen om att det är dömt att misslyckas. Att du har ett alternativ som är så mycket säkrare. Känslan av att det enda som känns rätt är mer fel än jag kan sätta ord på. Saknar inte lögnerna. Inte det faktum att min lycka hänger på någon annans olycka. Däremot kommer det i mina ögon alltid vara värt det. Du fick mig att inse att det går att tycka om mig när jag inte anstränger mig. När jag bara är mig själv och inte anpassar hela min person till omgivningen så mycket att jag försvinner. Du har gett mig en styrka som är värd tårarna. Antagligen därför du kommer fortsätta att betyda mycket för mig, fortsätta att vara en väldigt viktig vän även när jag inte längre känner något annat än den den där vetskapen som kom över mig första gången jag träffade dig, vetskapen om att vi har mer gemensamt än kanske någon annan jag någonsin träffat, tryggheten i att du förstår mig som ingen annan.
Helt okej om man ville hoppa över Annas behov av att skriva av sig lite. Denna flytt till England får väl till viss del ses som ett försök att gå vidare och förhoppningsvis hitta min plats i denhär världen. Fortfarande väldigt otydligt men vi tar en dag i taget, ber och hoppas att det till slut ska visa sig. Tror ju att det mesta sker av en anledning så någon poäng måste det ju finnas med att vara här..
Inte haft något skolarbete alls att tala om idag. Däremot har jag äntligen skaffat en telefon. Den är söt och svart och jag hoppas den kommer duga bra åt lilla anna som egentligen inte kunde brytt sig mindre.
Gårkvällen skulle bli lugn och tidig. Sedan visade det sig att Sam hade investererat i tv. Som om inte den killen var populär nog som det var med sina cookingskills. Hade en riktig boys night i Sams lilla rum med Samx2 och lite inslag av Ross, hans flickvän, Fred och Catrina. Tittade på The Office, evigheter sedan sist. Engelsk humor när den gör som mest ont.. Sen blev det Gladiator (sa ju att det var en killkväll). Sam var imponerad av det faktumet att jag klarade av att se filmer på engelska. Var då tvungen att erkänna att efter att sett något på amerikanska har jag alltid lite svårt med deras brittiska accenter ett litet tag. Sam blir irriterad på min reaktion när de börjar leka med en orm strax efter att Catrina kom in. "Anna you were great until another girl arrived!" Kan inte påstå att jag ser min ormfobi som typiskt tjejig men han kan ha en poäng. Trivs nog bäst med Samx2 av alla i huset. Två riktigt roliga killar som har vett att inse min komiska talang. Samtidigt känner jag att jag behöver bonda lite mer med tjejerna. Hade ju lite meltdown i somras när det blev för mycket testosteron så vänner av båda sorter är nog att föredra.
Nu ska det ätas och sen läsas. Ikväll ska vi crasha antinget geografi eller business societits pubträff. Sovmorgon till ett. I'll be fine :)
More back to normal
Sen bar det av mot stan. Vi hade planerat att ta en ganska lugn pubrunda. Tss. slutade på tigertiger. Där Anna bland annat ådrog sig rejäla blåmärken på smalbenen genom poledancing. Bra kväll fram till stället av någon anledning förvandlades till en båt och det inte längre gick att stå utan att hålla i sig. När stället stängde fortsatte vi till Mcdonalds med resten av Leeds befolkning. Hittade en taxi, betalade nästan svenska priser och fick den tjurigaste taxichauffören i världshistorien. Upptäckte senare att det faktiskt var Ross som gett fel adress. Sedan blev det mat och en del porslinskrossande i Catrinas flat innan Anna gav upp och gick och lade sig någon gång vid femtiden.
Söndagen spenderades till stor del i sängen och avslutades med sunday roast. Vi älskar alla våran superkock Sam!
Igår började skolan på riktigt. Kändes okej. Hade två föreläsningar i ämnen som nog kan bli ganska intressanta. Sen hade vi ett seminarie där vi skulle diskutera vilken av bröderna whatstheirface som vi föredrog som labours ledare, den som blev det eller den andra. Jag känner att det faktumet att jag vet att Gordon Brown vart boss de senaste åren och att England idag styrs av Torys tillsammans med the liberal democrats gör mig ovanligt insatt i brittisk politik för att vara svensk och ändå hade jag ingenting att säga. Just denna känsla av att automatiskt inte vara bäst i klassen. Att inte riktigt veta hur man ska formulera sig för att det ska bli rätt. Rädslan för att ingen ska förstå vad jag menar. Den är helt ny, jag tycker inte om den alls. Samtidigt måste jag ta mig igenom dethär om jag någonsin ska kunna sitta på ett möte där det talas engelska och lägga fram mina förslag om hur denna världen ska rättas till. Det hela är mer utmanande, svårare och förhoppningsvis givande än något annat jag någonsin gjort.
På kvällen blev Alice jättesjuk, fick åka till sjukhuset och nu har hennes pappa hämtat hem henne, bara hoppas hon blir frisk snart lilla tjejen. Därför blev det ingen höjdarkväll, mest prat med nhs och försöka ta hand om Alice när bhon mådde illa..
Idag börjar jag inte förrän klockan 4. Bra dag. Ska se om jag kan få tag på en telefon först. Börjar känna mig handikappad men har fortfarande inte fått mitt debitcard. Dumma Barclays.
She's finally getting there
Började kvällen sittandes på golvet i källarlägenheten ätandes curry och diskuterande studentfinanser. Jag får mest och (i'm in a band and aparently also slightly handicapped)Ross får en dator. Jag skulle vart svensk och dyslektisk. Nu är jag bara svensk och urusel på att stava.
Roomraidade allas rum i lägenheten. Löste problemet med att man ser in i deras toalett om man står ute och röker (stäng fönstret). Fick äntligen lite respons på mina skämt när jag bondade med killarna som förklarade att de alltid skrattar gärnet åt mina elakheter när ingen ser. Jag sa att mitt ego behövde lite boast ibland så de gärna fick ge direktrespons i framtiden. Sedan körde Sam dåligaskämtmaraton restren av kvällen. När jag, Sam x2 och Fred sen kommit igång var det omöjligt att sluta och vi kan gjort oss till ovänner med alla från Essex (utom Kathrina som uppenbarligen inte riktigt räknas som att komma därifrån efter som hon är ganska okej). Träffade även en massa tyskar som uppenbarligen bor här någonstans. Jag pratade tyska tills en av killarna sa att jag inte hade gjort ett enda fel på hela tiden vi pratat, då blev prestationsångesten för stor och jag började randomly att prata svenska. As always.
Gänget splittrades på väg mot stan. Och vi var kanske ute lite sent (lämnade huset strax efter ett) för allt var fullt eller stängt när vi väl kom ner till stan. Evig tacksamhet till Dan utan vars tröja anna säkert hade förfrusit en arm eller två. Hamnade tillslut på Yates. Precis i det stadiet vi var. Har minnesbilder av att Anna och Kathrina hade väldigt roligt. Slutade sådär dock då vi gick ut en stund för att på väg in igen upptäcka att stället var helt upplyst och att alla hade gått tillbaka. Gick tillbaka till Bblock där jag aldrig varit förr och åt curry on toast (som jag aldrig ätit för men klockan halv fyra på morgonen var det himmelskt) med Dan, Biz och Alice. Blev sen en andra (ännu lite lugnare) efterfest i the fun flat i vårat block innan det blev sängen någon gång runt halv fem.
Idag hyar det inte gjorts många knop. Vaknade lagom till lunch och sen har det inte hänt mycket. Tänkte ta tag i mitt liv lite nu i alla fall. Städa mitt rum och torka håret lite kanske. Om ett par timmar bär det ju utför igen..
Maybe I need some rehab, or maybe just need som sleep?
Gårdagen var så inte min dag. Gjorde ju först bort mig totalt på engelskatestet.
Började kvällen med mitt livs första pubquiz. Inte alls imponerad faktiskt. Spenderade ganska stor del av tävlingen utomhus och bondade med Ross, upptäckte efter att bott ihop en vecka först nu att han kommer från Readingtrakten. Söt liten kille som lätt får in faktumet att han är med i ett band i typ varannan mening.
Fortsatte med lite biljardspel. Jag var grym, de gånger jag kom ihåg vilken färg mitt lag var. Fanns stunder då jag var så usel att jag nästan blev lite rädd för Sam som med största sannolikhet är den allra snällaste killen jag någonsin träffat. Men vi vann stort, mest tack vare Sam. Hörde rykten om att den svenska tjejen fuskade men det har jag svårt att tänka mig.
Sedan kom (i'm in a band)Ross med den helfestliga idén att vi skulle på ett houseparty, alla var på men det visade sig snart att det inte var ett houseparty utan något random party på the union med housemusik. Efter att tagit oss ett par hundra meter under jord insåg vi att Ross var den enda på hela stället som hade den idén. Literraly aldrig varit på ett så tomt dansgolv i hela mitt liv.
Istället bar det av till stan och en bar som är en båt. Kvällen där börjar med att någon random tjej slänger en drink på en kille, missar och jag blir helt soaked. Vodkaredbull ger ganska stela lockar om man säger så och lukten är ingen höjdare heller. Men som den positiva person jag är lät jag inte det förstöra stämningen.
Det gjorde däremot killen i baren när han påstod att mitt körkort inte räknades som legitimation och försökte slänga ut mig. Gömde oss en stund på övervåningen som några andra sjuttonåringar medan mina tjejer köpte drinkar åt stackars Anna som inte var välkommen. Jumla rasister.. Annars var kvällen där riktigt rolig, första kvällen vi faktiskt haft chansen att umgås lite när vi varit ute, blir ju inte riktigt så när man klubbar.
Avslutade kvällen med chickenburgers i the fun flat med stora delar av gänget. Var nog i säng strax efter fyra och vaknade på morgonen av att sitemanagern kom och skulle laga Tillys kran. Hade ganska roligt åt hennes något panikartade bakfulla uppsyn när de väckte henne..
Hade en mentoring grej idag. Kan nog bli okej. Tycker det är ganska underhållande med alla dessa konstiga grupper man kastas in i just nu. Spännande sociala experiment..
Annars har jag spenderat stor del av dagen med att sova ikapp lite. Sedan var vi nere på campus en stund, köpte en jättefin UoL tröja och käkade lite chips. Ikväll bjuder Fred på Currynight och sen får vi se vart det bär av..
My language abilities
Idag gjorde jag ett språktest. Hade tänkt igenom detta noga och bestämt mig för att ha en mycket lugn kväll med tidig sömn. Tji fick jag. Uppenbarligen hade alla Montague Burtons fjortisar bestämt sig för att flytta in i vårat kök. Så ganska utmattad bar jag mig iväg mot ett prov jag var säker på att skulle gå hur lätt som helst. Jag är ju grym på engelska. Eller hur. Har nog aldrig gjort så dåligt ifrån mig på någonting i hela mitt liv. Kan till och med ha gått sämre än mina allra värsta tyskaprov. Insåg allt för sent att jag inte har skrivit ett ord engelska sedan jag slutade gymnasiet (och under gymnasiet fanns det ju rättstavningsprogram och tyda.se) och grammatik har ju aldrig riktigt varit min grej. Kan ju hoppas att de inser vilka ord jag försökt skriva och inse att min ordförståelse är ganska överlägsen min stavning. Alternativt att de slänger ut mig från landet..
Annars är dagens comitment att gå på biblioteksinformation.
Har även fått upp ett ganska rejält fotokollage på min anslagstavla nu så nu finns alla jag bryr mig om här på mitt fula rum också :)
Gårdagen spenderades mest i stan, som är enorm. Saknar Halmstad, Jönköping, Kalmar eller Reading. Lite lagom stora städer som man kan få lite grepp om. Har även lyckats registrera mig properly nu och fått ut mitt idkort. Skulle kanske tänkt på att man ska ha det i tre år innan man gick dit i ett state där det var i stort sett omöjligt att hålla ögonen öppna..
Vad som händer ikväll får vi se senare, nu har de flesta av oss återhämtat oss lite så det blir nog fullt ös igen :)
Just a small town girl
Fixade mitt bankkonto igår med. Med svenskt pass tog det två minuter, tyvärr var alla i kön framför uppenbarligen från olika påhittade ställen med tanke på hur lång tid det tog. Kunde också tillslut få ordning på mina avgifter så nu ska vi bara ta med lilla datorn upp till campus, skriva ut registreringsbevis och stå i kö en evighet så är jag properly registred sen. Inte alls komplicerat.
Fikade med en tjej från rumänien igår, insåg att det behövdes lite koffein om kvällen skulle gå.
Becky lagade lasagne till alla som ville ha, jag hamnade på något sätt i ett judiskt hörn av köket (de är värre än frikyrkofolk, alla känner alla på riktigt), träffade folket från den sista lägenheten i blocket (två av tjejerna kom från somalia alternativt etiopien, har alltid lite svårt att diskutera min utbildning och planer då, känner mig sjukt ignorant!) och även utan några givna regler blev det helt klart dimmigt fram mot kvällen.
Gick ut i själva stan igår för första gången. Började på Yates, lite flashbacks från några av de bästa kvällarna någonsin back in Reading. Här var dock ingen höjdare så spenderade resten av kvällen på någon annan bar/wannabeeklubb. Helt okej kväll som avslutades med mcdonalds och promenad hem från ett håll jag aldrig kommer komma ihåg..
Idag har jag franskalektion från Sverige och så ska jag försöka ordna mitt idkort så jag kan göra ett engelskatest idag för att se hur korkad jag är och hur mycket de behöver hjälpa mig för att jag ska förstå någonting alls. Jämfört med andra de tagit in borde jag klara mig okej. Måste verkligen köpa en telefon snart med.
Hade annars inte haft något alls emot att bara sitta hemma ikväll och se en bra film men det känns väl ganska långt borta. Verkar dessutom bli temafest ikväll. Jag hatar temafester. Framförallt när temat är skoluniform och hela mitt gäng har bestäm dig för att de inte vill vara slampiga utan kör på tönttema. I'm from sweden, we're all slutty.
Just nu längtar jag hem något enormt. Efter stabilitet, mina egna vänner som känner mig, att få vara en person och inte bara en nationalitet, att helt otippat springa på folk man känner under en kväll på sigges eller parken, att prata svenska, ett högskolesystem som jag faktiskt förstår, frisk luft, mitt stora, fina, gula hus högt uppe på kullen hemma i Hällabäck och absolut mest av allt saknar jag vuxna människor. Skulle övat mig mer genom att umgås med mina tonårstjejer innan jag kom hit.
Men allt är som sagt precis vad jag hoppats på och längtat efter så uppenbarligen är det jag som förrändrats.
Five will make you get down now
Spenderade stor del av gårkvällen med att leka Cookie-jar. Kändes som en överförfriskad dag på lekis. Innan dess lagade Sam mat till alla i sin och våran lägenhet. Den killen kommer med största sannolikhet vara min favorit hela det här året. Annars bestod förfesten som vanligt av att större delen av byggnaden popped in under någon period av kvällen, att Sam vann över mig rejält när vi spelade kort (något som kan ha resulterat i förgiftning av billigt vin), otaliga omskrivningar av ordet drink, en himla massa viftande med armbågar, små gröna flubbergubbar överallt och regelbundna granatattacker. These drinking rules makes all the difference.
Självklart laddade vi även med en hel del five hemma i lägenheten för på kvällen uppfylldes helt klart en av Anna sju års största drömmar när vi såg dem på the union. Anna och Rachel var nog mest exalterade och de levde så inte upp till våra förväntningar. Har ett minne av att vi satt ett par kvällar på Krögers i sommar och trash talkade artisterna för att spela covers. Känns helt okej med tanke på att five började kvällen med queen. Anna sju år var ganska nöjd ändå och sjöng glatt med i alla texter..
Efter att haft en trip tillbaka till lågstadiet skulle jag dock gärna växa upp lite nu. Är så sjukt trött på alla dessa små tonåringar som det kryllar av överallt. Skiljer bara två år på mig och de freshers som inte haft gap years men med tanke på att så stor andel av mina vänner är lite äldre än mig så sliter det på en.. Blir förvånad över hur självständig, ansvarsfull och avslappnad jag faktiskt är rörande typ allt. Får väl se hur lång tid det tar innan jag börjar överväga att strypa tjejerna i lägenheten i sömnen. Annars kan man ju alltid gå en våning ner där mognaden (trots första stycket) är på en lite mer okej nivå.
Trodde jag hade franska idag. Blev jätteglad när jag insåg att jag inte hade det. Sedan blev jag jättetrött när jag insåg att då är det bara tisdag. Vet inte hur många kvällar till jag kommer tycka det är roligt att hänga med människor jag är oklar över huruvida de ens borde vara tillåtna att gå ut.. Har en föreläsning klockan två. Innan dess tänkte jag ta mig till Barclays och fixa mitt konto. Väntar bara på att duschen ska bli varm. Någon hade stängt av varmvattenberedaren. Om jag får veta vem spenderar jag kanske resten av tiden på ön här med lika fina galler för fönstrena som de på understa våningen..
First day at school
Hade en riktigt bra kväll i grannarnas flat igår igen. Återigen var själva utekvällen inte att jämföra med en utekväll hemma i Sverige med sina egna vänner och bra musik. Avslutade kvällen hos samma härliga människor som den påbörjades med eggs on toast.
Halv tolv idag hade jag min första skoldag (ganska männsklig tid faktiskt). Började med en massa spännande information. Mest underhållande var helt klart infon om säkerhet och grejer, oklart om de kunde hittat någon med sämre koll på facultyt. Sen lunch med en trevlig tjej från Derby innan det var dags att träffa den egna klassen. Alla var jättetrevliga och vi hade en riktigt rolig och diskussionsfylld timme. Kändes bra med att äntligen träffa någon som fyllt 20. Börjar tröttna litegrann på alla dessa artonåringar som precis flyttat hemifrån. Gen, David och Lydia var alltså välkomna tillskott i bekantskapskretsen. Dagen avslutades med en liten rundvandring på campus, didn't see much new stuff.
Än så länge är allting precis som jag har förväntat mig och hoppats på när jag sökte i januari. Ändå så känns det inte helt rätt. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som saknas och känslan kanske försvinner när skolan börjar på riktigt..
Freshers week fortsätter så antar att vi spenderar kvällen i A23 och på LUU återigen.
By the way, hur gick det hemma i Sverige egentligen? Alla i hela världen vet ju att Sverige ska vara socialdemokratiskt, det är ju våran grej och alla tycker att vi är det oavsett så varför kan vi inte låta dem bestämma?
The brits have finally arrived!
Men igår hände det som alla varnat oss för och Anna längtat efter. Britterna flyttade in! Roliga, sarkastiska, ironiska, alltid smått berusade, väldigt avslappnade britter. Helt plötsligt är jag rolig igen, människor förstår vad jag säger även när jag inte pratar i slow motion, folk runt mig har samma stil som jag, gillar samma musik, äter inte alls samma mat men man kan ju inte kräva hur mycket som helst. Har dessutom fått ett mycket bra exemplar i min lägenhet än så länge, en liten Tilly (love her name) som ska plugga någon typ av medecin biologi grej (totalt ointressant) och framförallt bli min nya bästis! I kombination med de störtsköna människor som bor under oss (som dessutom alla har tagit gapyears och därför är i alla fall nästan lika gamla som jag) ska jag nog kunna ha ett riktigt bra år här.
Hade en riktigt bra förfest i deras lilla kök igår där större delen av huset var under någon del av kvällen. Trångt, brittiskt och mycket gemytligt. Kvällen på studentunionen var väl inte riktigt lika rolig, hade nog haft det bättre på sigges men kvällen avslutades på trevligt sätt hos Becky och Katherine/a med bacon sandwiches, precis vad man behöver klockan två en lördagnatt..
Idag har jag pluggat franska. Snart ska jag ta tag i mitt liv litegrann, göra mig iordning och gå till affären och införskaffa lite ingredienser till kvällen (snyltbeteendet från igår ska förhoppningsvis inte bli någon uppenbar vana). Sen får vi se vad som händer..
Homesickness
Var och inhandlade lite förnödenheter idag. Typ tallrik och kaffemugg (fanns inga glas). Blir om och om igen överväldigad av den enorma fulhet och brist på kvalitet som råder i detta land. Saknar ikea så det gör ont. Saknar även min säng där hemma så det rent fysiskt gör ont. Hur kan man egentligen konstruera en säng som gör ondare att sova på än direkt på marken? Hade föredragit liggunderlag alla gånger.
Har fixat ett bankkonto idag. Tar tillbaka allt jag någonsin sagt om hur trevliga och tillmötesgående britter är. Tjejen på Barclays var en bitch!
Har problem med att betala mina avgifter eftersom jag betalat halva men gjort fel. Det har alltså dragits knappt 20 000 från mitt konto som jag gärna vill att ska räknas till de typ 40 jag ska betala. Trött på folk som kollar på en som man vore dum i huvudet och bara skickar runt en till människor som inte heller kan hjälpa.
Har tillslut lyckats registrera mig nästan klart i alla fall (måste bara fixa betalningen nästa vecka). Har försökt ta reda på hur jag ska fixa det de senaste två dagarna och sen tog det typ två minuter. Tänk om ni bara kunde vara lite tydligare?
Nästa plan är att gå på en liten mässa för att se om det finns några trevliga organisationer man kan gå med i. Anna needs friends right now. Gör inte så här! Plugga inte utomlands själv, åk för sjutton genom en svensk skola, det här är en jäkla mardröm! Längtar så till själva skolan ska börja, fattar inte varför man ska vara här en evighet innan..
Hade gett väldigt mycket för att vara hemma på tonår i kväll och hänga med mina vänner och goa tjejer och killar..
Day two
Dagen började bra med att jag lokaliserade termostaten och började packa upp lite. Vet bara inte riktigt vad jag ska göra åt all fulhet..
Annars har jag mest försökt få lite koll på läget, upptäckt att jag av någon anledning kanske inte var så bra förberedd som jag borde (kanske att jag under inga som helst omständigheter ville åka hit de senaste två månaderna eller så)
Var på en ganska trevlig orienteringsföreläsning (undrar om det blev en okej översättning) Blev kompis med en rumänsk tjej som precis som jag är en av de få internationella studenter som tänkte hänga här hela utbildningen. Känner alltså hela tre människor i den här stan nu med mina båda franska rumskompisar.
Föreläsningen idag började med att vi fick öva på Leeds hejaramsa och blev informerade om att det visst är dödsstraff att hålla på Man united. Vilken tur att jag bara bryr mig om hockey! Såg ett underbart drama om kulturchockar och jag insåg att jag nog avklarade "semesterfasen" förra gången jag var här och nu hoppat direkt in i "depressionen", får väl se om jag kommer ur den..
De varnade oss också för att det snart kommer komma en massa unga brittiska människor hit och göra slut på lugnet. Om det är någonting jag saknar i Leeds så är det britter, människor som förstår vad jag säger när jag använder slang, som pratar utan accent, skrattar åt mina skämt och som vet hur man roar sig..
One day done, three months to go
Mitt rum är jättefult. Till och med värre än det jag hade i Reading. Och här är jättekallt. Hade nästan glömt hur kallt och rått och blåsigt det är i England. Kommer bli ännu värre i natt för när jag var på morrisons och handlade hade de slut på täcken.
Här finns ingen mat som är god och på väg hem gick jag jättevilse och irrade omkring i mer än en timme.
Alla känns jätteunga och ingen pratar engelska..
Än så länge känns det som att det kan bli en riktigt bra vistelse här!
Nu ska jag i alla fall äta hamburgare med min franska rumskompis, kan ju hoppas han gör det till en vana att laga mat åt mig, jag diskar gärna i så fall!
Won't be standing where u left me..
Kan inte förstå att det känns så fel och gör så ont när allt talar för att man gjort rätt.
Fick precis incheckningsinformationen från SAS, innebär att det är mindre än 22 timmar till flyget lyfter. Om mindre än ett dygn är jag tillbaka i England. Och återigen känns det som jag flyr snarare än uppfyller mina drömmar. England är just nu det minst dåliga av två alternativ. En chans att glömma, försöka gå vidare och förhoppningsvis vara nöjd med att ta saker som de kommer. Ett långt samtal från andra sidan jorden gjorde det i alla fall lite lättare att i morgon sätta sig på planet utan några som helst förväntningar eller förutfattade meningar. Det gör ondare än något jag kan minnas men jag ångrar ändå ingenting. Trots allt har den här sommaren resulterat i minnen jag aldrig glömmer och vänner av ett slag jag aldrig haft förut. I'd rather hurt than not feel at all I guess..
Ska göra mitt bästa för att hålla er uppdaterade om hur jag har det borta i regnet så får vi väl se om den Anna som kommer hem i december vill tillbaka igen.
(Oxford, august 09) If she loved it so immenesly why shouldn't I?
